När det känns som allt faller

Förra veckan var en intensiv vecka hundträningsmässigt och jag tror det blev lite väl mycket, mest för mig en kanske lite för Polka också. Jag har fått för mig/insett att vi inte har ett tävlingsmässigt fritt följ. Att tungapporteringen inte funkar, att krypet är väldigt ostadigt, att skallet kan gå lite hur som helst, att framåtsändandet är mycket tveksamt – för att inte säga rätt rörigt. Att läggande och ställande under gång funkar sådär och att tandvisningen är ett skämt. Hoppet känns rätt enkelt även om vi såklart kämpar med lite sneda sättanden. Kort sagt känns det som att nästan inga moment funkar utom platsen och hoppet. Och nu är det bara några veckor kvar till söktävlingen… Jag hade en riktigt dålig dag häromdagen. Den var så dålig att jag var tvungen att vänta tills idag med att skriva detta inlägg. Vi var på klubben och fick lite träningshjälp av folk som inte känner oss så bra och det var inga fel på tipsen men efteråt kände jag att vi aldrig kommer kunna tävla. Det var verkligen tillbaka-på-ruta-ett-tips och det blev fel i min hjärna. Det är så lätt att bara se allt negativt när det börjar ta mot och deadlines närmar sig och det var verkligen det som hände mig då. Det är kanske inte så konstigt att det känns viktigt hur det går när man lägger så mycket tid på träningen. Och kanske just därför känns det viktigt för mig att skriva inlägg om hur det känns när det inte går bra eftersom det faktiskt också är en del av träningen. Nu går det inte så bra (eller i alla fall känns det inte så) och det är ok.

Det är inte så att allt går dåligt, verkligen inte! Apporteringsträningen går fantastiskt bra, hon apporterar allt jag ber henne och på det sätt jag bestämmer. Vattenapporteringen i lördags var skitkul, både för henne och mig. Söket är i stort sett problemfritt. Det är mest lydnaden som krånglar och för några dagar sedan kunde jag inte riktigt få perspektiv på saker och ting utan då kändes det som allt gick dåligt. Den mentala biten av träningen och ju också en viktig del och den har jag fått jobba med senaste dagarna! Grejen är nog att det är fria följet som känns värst. Jag trodde nog att vårt FF var bättre men när vi kom ut på tävling märkte jag att det inte stämde. Hon varierar i position och tappar kontakten med mig och har till och med börjat nosa i ett fall. Samtidigt vet jag att har hon koll på att det kan komma belöning har vi ett så mycket bättre fotgående. Jag tror på att börja köra en kampanj, blanda koncentrationsövningar i fotposition, belöna korta sträckor med kontakt med att lägga in lite längre kedjor utan fokus på detaljer och massor av belöning efter. Eftersom vi har grunderna borde vi kunna arbeta upp ett mycket bättre fritt följ ganska snabbt tänker jag. Eftersom det föll isär rätt fort tänker jag mig att det borde gå att laga rätt lätt! Hon har ju uthålligheten egentligen, bara inte i det momentet just nu för att jag har belönat uthålligheten för dåligt. Så blanda moment och detalj så får vi se hur det går. Det handlar egentligen att hitta tillbaka till den bra känslan vi hade innan tävling, både kortsiktigt men även jobba långsiktigt.

Resten av momenten… Nu tror jag det kommer lösa sig, igår kändes det bara för svårt. Jag har lugnat mig lite och kommit till insikt i att det är inte hela världen om det inte går bra just nu. Det finns andra saker som är viktiga också. Jag får ibland lite dåligt samvete över att vi har fått ta över en så duktig och fin hund trots att vi inte kan så mycket. Jag tänker att folk tycker att hon borde ha hamnat hos någon duktigare istället. Samtidigt vet jag att det viktigaste är att Polka har ett bra hem och trivs hos oss. I går eftermiddag gick vi en härlig sväng i skogen och busade i trädgården. Det känns verkligen som att Polka trivs hos oss när hon kommer fram och vill busa och gosa in sig med huvudet i min mage och då kändes det bättre. Image

Jag har inte velat lägga upp videon sen tävling, framför allt för att känslan i linförighetens skull men även över programmet överlag som kändes sämre än vad vi kan prestera. Men nu tänker jag att det är kanske ganska viktigt att göra det för att kunna kolla av hur utvecklingen går framåt. Men här är filmen i alla fall.

Jag är så glad för att vi har två så fina och mysiga hundar! Det är verkligen inte tävlingar som är det viktiga utan att vi har roligt tillsammans och att hundarna mår bra. Resten får lösa sig sen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *