Att konservera en känsla

Igår var vi på jaktapporteringskurs och det var väldigt trevligt! Polka fick ta det lite lugnt eftersom vi har gjort ganska mycket i veckan. Hon fick göra några dubbelmarkeringar och två korta linjetag på förmiddagen, i övrigt satt vi mest på en filt och slappade. Eller ja, jag slappade och Polka höll koll på vad de andra gjorde. Ibland kunde hon koppla ned lite mer men det var svårt. I apporteringen är hon väldigt taggad så det var rätt bra för henne att bara få sitta en bit bort och ta det lugnt. Vi fick testa lite svårare terräng i markeringsarbetet och det fixade hon utan problem. På eftermiddagen fick vi närkontakt med vilt, Polka tyckte det var intressant men inget hon så gärna ville bära på. Hon ville gärna nosa men helst inte bära. Hon bar en kaja några meter men sen ville hon hellre stanna och nosa på den. Instruktören tyckte inte vi skulle oroa oss utan bara öva på så kommer det att lösa sig. Polka fick även göra två vattenmarkeringar varvat med en på land. Hon var tyst och fin, ville inte gärna vända bort från vattnet och gå på landmarkeringen men med lite övertalning gick det också bra. Hon taggar upp extra mycket när det handlar om vatten men hon var tyst och fokuserad så jag var väldigt nöjd. Förra gången blev hon väldigt stressad vid vattenarbetet men det handlade nog om att hon var tvungen att stå och titta på när Sookie fick hämta och det blev för mycket för henne. Nu har vi en plan att låta henne få ta några markeringar varav någon i vatten, sen kunna stå bredvid när Sookie hämtar en i vattnet. Funkar det får även hon ta en markering på vatten, annars blir det en landmarkering. Det är lite väl hög stressnivå i vattenarbetet, lite ovilja att bära vilt och lite väl mycket spring i benen ibland, i övrigt jobbar hon jättefint i apporteringen! Hon älskar det verkligen! Jag hade en väldigt trevlig känsla när vi åkte därifrån. Allt hade inte riktigt gått som förväntat eller perfekt, men vi hade båda massor av positiva upplevelser med oss från dagen och en plan för hur vi ska jobba vidare. Det kändes så himla bra! Jag tänkte att jag vill verkligen kunna spara den här känslan och ta fram den senare också. Om två veckor tävlar vi högre klass i söket och jag önskar verkligen att kunna få samma känsla under och efter tävlingen som jag hade igår. Ingen press, bara gå in och köra och lära av misstagen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *