Lydnadskurs!

Igår var vi iväg och tränade apportering med apportkastare. Rolig träning som uppskattades av alla hundar. Polka hade lite svårt att gå ut på djupet på de långa markeringarna men vi har tränat väldigt lite på det så det var ganska väntat.

Idag var vi på lydnadskurs på hundens hus i Norrköping med Heléne Lindström. Som vanligt mycket givande och ibland är det mest skönt att veta att vi ska jobba på som vi gör. Vi gjorde två tävlingsmässiga kedjor i en ganska svår miljö. Eller väldigt svår miljö kanske. Helt ny miljö, hunden innan hade kissat på mattan så det luktade starkt, en nya typ av matta med tejp, folk nära på plan med hundar, TL och domare på plan tillsammans med ganska mycket saker längs väggen. Så visst var miljön svår. Ändå tycker jag det är jobbigt att hon blir så påverkad. Det är egentligen det enda som är problematiskt men det ger såklart upphov till massa problem i momenten.

Följet gick ändå ok för att vara en så svår miljö, jag tappade henne en gång och visst hon går inte rakt men hon är nära och följer mig. I inkallningen reser hon sig i lämnandet, det är något jag verkligen behöver jobba med. Någon höll på med en hund bakom men ändå ska hon såklart inte resa sig. Hon tyckte delen nära publiken var jobbig så det är kanske något att lägga på minnet: träna nära folk som sitter och tittar. Hoppet är ok, att hon kollar runt beror på att vi inte tränat det sen tävlingen där det inte blev bra. Fjärren blev ändå helt ok, hon är påverkad av folket som tittar men gör skiftet med bra självförtroende. Andra omgången blev generellt sätt bättre (såklart) eftersom hon var mer bekväm i miljön och redan fått belöning på plan. Vi behöver jobba med nya miljöer, saker på plan, folk nära inpå och domare på plan samt kommendering. Det känns lite tungt att det är så svårt. Idag var jobbigare än senaste tävlingen men det var en svårare miljö. Kanske blev det bra träning eftersom jag kunde hjälpa henne mer genom momenten och hålla henne i handen lite mer. Det kanske också är en del i lösningen, att jag försöker hjälpa henne att göra rätt i tävlingsmässiga kedjor för att se till att det verkligen blir rätt snarare än att det blir tävlingsmässigt. Men det är tungt och tråkigt. Jag inser att vi blir mer samspelta och hon tar mina belöningar fint men ändå. Så långt kvar… Det som gör att det känns extra jobbigt är att andra inte verkar ha lika mycket problem med detta och att det innebär att Polka tycker det är jobbigt vilket tär på samvetet. Dessutom intalar jag mig att hon inte haft detta problem innan jag började träna med henne. Ibland blir jag även orolig över att jag gör fel och stressar henne för mycket med mina belöningar men det beror nog på att jag jämför för mycket med fokuserade BCs som agerar på ett helt annat sätt. Polka behöver nog mer energi och stöttning för att ta sig genom de jobbiga sekvenserna.

Aja, tung är det även om jag egentligen tror på vårt spår. Jag antar att det bara är att kämpa på eftersom både Ditte och Helene tror på vårt spår och det känns som det blir bättre. Inte minst syns det på våra fina sociala belöningar mellan momenten. Vi tränade även vittring och fick tips om att försöka få henne att tänka till mer och därmed inte vara så mycket bulldozer över pinnarna. Några sätt att göra det är att föra in andras doft bland pinnarna och ändra mönster.

Andra saker jag behöver tänka på är att se upp mer och mindre på henne. Min omvänd-lockande-hand ser lite fånig ut framifrån och vi behöver således arbeta bort den efterhand. Nu är vi fortfarande på en så pass grundnivå att det är andra saker som stör mer. Men jag behöver tänka ut mer hur jag använder den och planera hur den hjälper oss i följet. Det blir nog lite kampanj på stadga framåt med tanke på fadäsen på platsen på tävlingen och nu på inkallningen. Vi ska även ut i fler nya miljöer och utmana lite mer i vittringen. Viktiga insikter, bra helg! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *