Fina spårhunden

I söndags var det sista tillfället med gamla gänget i torsdagsgruppen. Det var trevligt och blev bra träning. Vi gjorde en kedja med fyra moment, jag valde stadga, metallapport, hopp-sitt-hopp och fritt följ. Stadgan gick bra men hon verkade orolig framtill att jag vände mig och berömde henne en gång på sträckan. Så det är viktigt att jag fortsätter att hjälpa henne och se till att få en positiv känsla i stadgan. Helt rätt val med tanke på att vi börjat få problem i det momentet. Metallen gick bra förutom avlämningen som vi fortsätter jobba med. Hoppet gick också bra men hon sätter sig för nära hindret så jag behöver ha ut positionen någon meter. Fria följet gick också bra, hon tappade fokus någon gång men jag lyckades få tillbaka henne fint och kunde hjälpa henne genom hela följet på ett bra sätt. Överlag var hon väldigt peppig och såg ut att ha roligt. Hon kändes trygg vilket var otroligt skönt! Samma känsla hade jag faktiskt igår på klubben när vi blev kommenderade genom högrelydnaden. Följet gick faktiskt riktigt bra, hon pendlar i position men släppte inget. I inkallningen klarade hon stadgan utan problem och gjorde ett helt ok ställande. Skallet blev mycket bra men tungapporten inte så bra. Krypet fick vi bakläxa på men jag vet nog varför… Framåtsändandet gick bra med lina och riktningsvisare men utan godis. Det som kändes jättebra var att hon inte reagerade särskilt på kommenderingen och att jag blev lite stelare, i alla fall inte på våra bra moment. Framåtsändandet ska vi traggla med lina och börja lägga in framåt med boll kastning för att testa att ta bort riktningsvisaren och ändå få dragning framåt. Sen måste vi jobba med övergången mycket, det är där det blir fel. Hon gick inte alls på TLs kommendering vilket var väldigt bra. Överlag stora framsteg. Blir lite less på krypet men jag ska fortsätta med den inslagna vägen och försöka att inte sätta några osäkerheter i henne. Variera belöningen och ibland köra med belöning framför. Det är även jätteviktigt att få henne lugn med mycket omvänt lockande innan vi påbörjar momentet. Efter kedjan körde vi även lite tungapportering som inte alls blev bra. Något hände och Polka blev väldigt osäker på upptaget. Antingen trampade hon på något eller slog i munnen på något sätt för hon skrek till och blev väldigt osäker på upptaget. Hon är ju så söt för hon kämpar sig genom det och gör vad hon ska ändå och jag belönade såklart massor att hon kämpade på.

Idag plockade jag ut den “lätta tungapporten” och körde några upptag. De första var osäkra men sen blev det bara roligt. Hon är lite försiktig men jag ska köra med 2 kg ett tag så får vi se om det löser sig. Hon verkar inte bära med sig rädslorna särskilt längre vilket är otroligt skönt med tanke på hur känslig hon är. Sen fick hon gå ett klurigt spår på knappt 1000 meter hemmavid. Jag la ut 10 apporter + slut och hon hade plockat med sig 8 av dem själv (kanske 9) men jag hjälpte henne hitta de sista två för säkerhetsskull. Svårigheterna bestod framför allt av växling mellan skog och äng samt att det var väldigt torrt i markerna. Jag satte ut ett fåtal vimplar och gick istället på minne och gps som säkerhet, det funkade bra. Det var intressant att se hur hon hanterade ängen, hon gick med mycket lägre näsa och letade sig genom gräset på ett mycket polkafinimer noggrant sätt. Vi ska nog spåra en hel del på äng för att få upp noggrannheten några snäpp. Spåret hade en liggtid på ca 2 timmar. I slutet var hon trött men kämpade på även när det blev svårt och jag inte lät henne springa på jämte spåret. Vi hade ett rejält tapp och några mindre. Det stora tappet kom efter en nedgång från en kulle och eventuellt var det en hare där som störde ut henne. Jag såg den när jag gick spåret men trodde inte det skulle påverka henne så mycket. Det som händer när vi tappar stort är att vi kommer för långt bort från spåret så jag måste verkligen tänka på att backa ordentligt så vi kommer på spåret med säkerhet. Det är fortfarande inte roligt att spåra men idag var det ändå lite intressant och jag kände att jag hade rätt bra kontroll och att jag när jag inte hade full koll kunde lita på Polka. Ett bra spår för oss båda. De svårigheter Polka hade kunde jag hjälpa henne att lösa och förhoppningsvis lärde hon sig att bli lite mer spårnoga av felen. Hon blir inte osäker vad jag kan se men sista sträckan blev svår när vi gick över en stig som vi brukar gå på samtidigt som hon började bli trött men eftersom hon löste det och fick stor belöning för det tror jag det blev bra ändå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *