Går det att forcera en bra känsla?

Idag körde jag och Polka ett pass lydnad på brukshundsklubben. Känslan var överlag sådär. Vi fick till blandat fritt följ med bra saker och mindre bra saker. Troligtvis fick vi fram det följ som vi kommer få på tävling, d.v.s. svajigt. På nått sätt kändes det ändå bra att ha känt efter hur det kommer bli och att det inte var så farligt. Jag körde lite med koppel men där fick vi in lite osäkerhet av någon anledning i språngmarschen. Lätt fixat med en godis i handen och utan koppel men underligt att det uppstod. Typisk Polka-grej… Sättande under gång blev bra, liten tasstramp precis i slutet men genom att jag nu tänker på att inte dra upp henne ur fotposition utan går runt framför tror jag hon har blivit lugnare och trampar mindre. Inkallning med ställande blev bra eftersom jag la ut en boll långt bort. Rutan blev inte bra idag. Jag har kommit på flera orsaker till det: hon sprang till där bollen låg efter inkallningen, blev grund (för att hon inte hade förväntan på boll bakom) och fick dåliga stopp (som sagt, ingen förvänta på boll) samt en del dåliga omdirigeringar (jag har inga riktningsdirigeringar och stoppet blir dåligt p.g.a. låg förväntan). Visst hamnade hon i rutan fler gånger än utanför men det är lite trist att få flera fel på samma pass. Däremot funkade läggandena bra på avstånd och hon springer med fin fart och attityd. Jag tror det kommer lösa sig om jag lägger in lite bollkastning på ställandena så hon får upp förväntan på det igen. Efter tävlingen behöver vi störningsträna mer när det gäller spring till rutan… Metallen gick rätt bra idag, ett tråkigt gripande och snett sättande men sen gick det bra igen. Flera mycket bra hoppapport med inget eller mycket litet tugg, både i och utanför kedjor. Himla bra! Jag la in en liten hjälp och hoppas det kommer hålla till tävlingen. Fjärren fick vi in lite frustration i idag, jag gjorde det för svårt och la in backande på ett sätt som inte passade henne vilket framkallade lite pip. Samtidigt fick jag bra utföranden också, jag boostade första skiftet och la lite tid på bakåt-skiftena. De funkar på kort avstånd men sämre på längre. Fram till tävlingen måste jag bara se till att hon får en bra känsla och har självförtroende med sig i momentet. Till nästa gång kanske jag kör med matta. Jag är lite missnöjd med att jag satte henne i så svåra situationer idag, jag vill inte att hon ska känna att det är svårt när vi tränar, speciellt inte veckan innan tävling. Jag får försöka lära av det och ha ett lite mer öppet öga för hur hon reagerar och inte hålla så stenhårt 20812_10152907471178237_9061885911165050894_npå min första plan. Jag har rätt lätt för att bli stressad veckan innan tävling och sätter henne i för svåra situationer och tänker att vi måste klara detta för att klara tävling men det stjälper oss bara när det blir för svårt. Till mitt försvar får jag säga att jag såg till att få till några bra utföranden med bra belöning i alla de svåra delar vi gjorde innan vi slutade!

En sak jag funderar över är hur jag ska hantera att hon blir så splittrad när vi kör kedjor. Hon tappar förväntan och kollar runt sig massor, numera utför hon ändå sina uppgifter men det blir helt klart sämre än utanför kedjorna. Jag har fått tips om att köra mycket kedjor så hon är van vi det och det kan kanske vara en lösning. Samtidigt som är hon splittrad redan efter första momentet så det känns svårt att lösa det genom att bara köra på. Det uppstår ingen riktigt frustration utan hon blir mer osäker. Det smittar över på mig och jag tycker att det är jobbigt när hon inte är lika engagerad som vanligt. Frågan är hur vi ska jobba för att komma över det här problemet. Antingen löser vi det så att hon blir mer engagerad genom hela kedjan alternativt så ändrar jag min känsla och på så sätt försöker överföra mer lugn och åt henne genom att hon får många positiva erfarenheter av kedjor. Det ena alternativet känns som att vi behöver backa massor av steg under en längre tid och bara göra 1-2 moment och belöna, alternativ två handlar snarare om det motsatta, långa kedjor med enkla moment där jag jobbar mer med min känsla och försöker överföra en bra tanke på henne. Min uppgift blir i så fall att inte ta in henne så mycket utan köra på som att allt är bra även när hon blir splittrad och vara tydlig. Kanske kan hon hitta en trygghet i det och att jag kan jobba mycket med att bli lugn och säker. Jag känner att jag har hittat ett sätt att gå i fotgåendet som känns bättre nu än i våras. Jag har jobbat med andning och det är kanske något jag kan återta igen fast i kedjor. Hon har egentligen inte så mycket mot att fortsätta jobba utan belöning men problemet är att förväntan på belöning blir lägre och då blir hon ofokuserad och osäker. Kanske ska jag tokbelöna mer men mindre ofta. Kanske räcker det med att jag kan bli hennes trygga punkt. Eller så gör jag båda. Både backar och ser till att få fullt fokus i korta kedjor samt jobbar med min känsla. Det är nog bäst när jag tänker efter. Och ett stort projekt… Inte för att vi inte har nog med sånna… Kanske behöver det inte bli ett halvårsprojekt utan det kan ge resultat efter kortare tid om jag tänker genom upplägget och har tydliga förberedelser och en visad belöning. Vi kan köra med externbelöning så att det blir något lite annat än våra vanliga kedjor där belöningen har funnits hos mig. Det kanske faktiskt kan bli lite roligt att testa! Planerad och annorlunda kedje-träning! Tillsammans med att jag bestämmer mig för vilken känsla jag vill ha och agerar därefter. Det kan inte annat än bli bra! 😉 Sen behöver vi tävla också, jag går och skjuter på det hela tiden men vi behöver bli bra på att tävla och så måste man faktiskt ut på tävlingsplanen. Det skulle bli årets projekt men det blev inte så, vi hinner kanske ta igen lite men inte allt. Delar av målen får vi nog skjuta på framtiden tror jag. Men jag ska försöka få till lite tävlingar i vinter och hoppas vi får in lite rutin på det också!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *