Spår och frustration

Idag blev det lite spårande och uppletande på eftermiddagen. Uppletandet blev en smal korridor med 6 föremål. Jag var lite dålig på att kalla in så fort hon gick utanför eftersom det var lite svårt att se vad hon gjorde. Hon kom även lite dåligt på inkallning så det måste vi jobba med. Hon bytte föremål en gång men jag testade sen att kasta ett föremål på vägen in och då hjälpte jag henne så hon lyckades. Det blev bra!

Spåret gjorde jag svårt, ett kort spår med relativt kort liggtid men många vinklar och en spetsvinkel. Överlag låg hon lite högre i stress än förra spåret men jobbade rätt bra. Vi la även in ett störande spår från husse som hon tyckte var lite svårt så det ska vi fortsätta med. Alla pinnar in och även tre snusdosor med torkad leverpastej som var populära. Jag ska försöka att utmana henne mer i spåren för att få upp noggrannheten mer.

Hemma har jag fortsatt med fjärren och krypet och det har inte gått bra. Jag vet inte varför men det funkade inte idag. Krypet blir högt och i dålig position samt stressigt. I fjärren fick i framflyttning utan hjälper. Bakåtligget är ok men bakåtsittet flyttar fram nästan en decimeter och hon verkar inte förstå skillnaden mellan rätt och fel. Vi har kört mycket samma sak ett tag så nu backar vi i fjärren ett pass så det känns bra sen får vi se hur vi går vidare. Sen krypet ska jag göra lite i koppel så hon inte kommer ur position och sen lägga lite tid på att få lugn igen. Ett pass sen vila från det ett tag.

Nu blir det sparsamt med träning ett par dagar under jul. Jag behöver fundera lite över hur jag ska utveckla träningen framöver. Jag blir lite frustrerad över hur lång tid det tar att lära in nya saker men jag antar att det beror på att träningen inte blir optimal. Det är en balansgång i stressnivå hela tiden och ibland tror jag att jag gör för många repetitioner av samma övning. Även om jag ändrar lite på övningen blir det lite för lika och kanske blir hon lite stressad över det. Det är sällan jag lägger press på henne, men i vissa lägen gör jag det. Armbågarna i backen är ett sådant tillfälle när jag kräver att hon ska lägga ned dem när de åkt upp men som jag inte belönar. Samtidigt är det inte så att jag alltid lyckas på första försöket så jag vet inte hur bra det är. Jag vet inte riktigt hur jag annars ska hantera det… Nu har det blivit lite sämre igen, vilket märktes på senaste kryppasset så jag får backa och göra fokusövningar och omvänt lockade så kanske vi hittar lite mer lugn igen. Det är i vilket fall väldigt frustrerande… Det är också lite tråkigt att hon har så svårt för att lära små tricks om man jämför med Sookie. Det känns som att så fort vi gör något Polka inte känner igen blir hon stressad. Sookie kan också bli lite stressad men hon försöker göra något konstruktivt av det vilket ofta blir rätt bra. I nyinlärning finns ingen press så det kan inte vara därför Polka blir stressad och de få gånger jag lägger lite press på henne verkar hon inte bli så påverkad. Det är lättare när Polka får något att förhålla sig till, en target att springa till eller ett föremål att hämta. Det gör hon väldigt bra och tycker är roligt. Hittills har jag försökt ta till mycket targets för att hjälpa henne men de blir sen svåra att komma ifrån. Jag ska klura lite på hur vi ska hantera detta och se vad vi kan lägga upp för plan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *