Ljud och oljud

När Zack hamnade hos oss dröjde det inte länge innan hans mer högljudda sida gjorde sig hörd. Det skälldes för allt! Om han var hungrig, trött, hade tråkigt, om golvet var för hårt eller gräset för grönt skulle det klagas med gäll stämma. Detta skällande har i princip gått över med ökad ålder även om han fortfarande kan bli djupt förolämpad om vattenskålen skulle stå tom några sekunder då sånt absolut inte får gå omärkt förbi.

I början var han helt tyst i träningen men det gick ganska snart över och gnällandet kom smygande lite här och var. I början jobbade jag mycket med engagemangsövningar eftersom han inte var så motiverad och jag fick väldigt mycket hjälp av duktiga Ditte Andersson som coachade oss med precis det vi behövde.  Efterhand blev det tydligt att träningen handlar mycket om att hitta en balans mellan motivation och koncentration. I perioder har det varit väldigt svårt och några månader i höstas hade vi väldigt mycket gnäll i träningen. Av en del fick jag tips att lugna honom och inte fokusera på fart (det kommer!) men det löste inte våra problem med gnällandet. Just i den perioden hade jag förmånen att gå en kurs hos Diana Samuelsson som tydligt satte fingret på vårt problem och visade att ljuden försvann med förståelse och motivation för uppgiften. Vi började leka mer igen och försöka få fram mer fokus på uppgiften istället för att han ska tänka på hur svårt det är att göra rätt. Istället för att dämpa jobbade jag med engagemang och fick en hund som inte bara var tyst utan hade riktigt fina utföranden.

I dagsläget gnäller Zack av frustration och det betyder oftast att jag gjort träningen för svår. Det ger mig viktig information om vad jag ska stärka upp så han får mer självförtroende och motivation för uppgiften för då försvinner ljuden.  Gnällandet är bara ett symptom på att han har fel känsloläge och jag jobbar egentligen aldrig med ljudet utan med att förstå vad som blir fel. I filmen nedan ljudar han på andra sträckan av fritt följ och det tror jag går att förklara rätt enkelt. Han var för dåligt uppvärmd för att gå in i denna hall och köra ett fotgående och han tyckte det var för svårt att gå rakt mot hundarna bakom staket (nu hörs inte hans gnäll men däremot hörs Polkas klagan i bakgrunden). Efter den sträckan blir det bättre och ljuden återkommer först i slutet där han låser sig på apportbocken när han ska göra hoppet (kom inte med på film).

Det är flera delar som inte blir perfekta i filmen. Vissa saker, så som avslutet i inkallningen, är ett utfall av att jag har tränat för lite på hela moment. När jag tänker efter så har det nog blivit så att jag ofta belönar stadga eller fart men sällan avslut (det jobbar jag på att ändra!). Men detta tar han inte som något större svårighet eftersom han inte förstår att det blev fel och därför kommer inget gnäll där. Det är först när han förstår att han inte bör göra det som ligger naturligt för honom som ljuden kommer. I sträckan mot de andra hundarna hade han säkert velat slippa gå så rakt mot dem eller så nära. När det gäller apportbocken i slutet så gillar han apporten och hade svårt att utföra andra uppgifter när han fortfarande tänkte på den. Han blir splittrad i tanken men kämpar ändå på och försöker verkligen göra rätt! I dessa lägen är det viktigt att jag i framtida träning stöttar upp honom så han blir mer trygg och motiverad att fullfölja sin uppgift.

Idag tänker jag att vi faktiskt inte har problem med ljud i träningen. Jag försöker till och med vara tacksam över att gnällandet finns där och gör mig uppmärksam på nyanser i hans sinnesstämning. Med Polka har jag nästan aldrig problem med ljud men istället har jag i flera fall tränat henne i helt fel sinnesstämning vilket har gett problem i momentet på sikt. Vårt kryp är ett sådant moment där hon legat alltför högt i energi vilket har gjort att hon på tävling ofta blir alltför hög på grund av lite extra stresspåslag i den situationen. Just sinnesstämning i ett moment är dessutom rätt svårt att ändra så det har tagit (och tar fortfarande) väldigt många träningstimmar i anspråk. Med Zack kommer jag förhoppningsvis inte gör det misstaget (lika ofta) eftersom han snällt berättar att något inte är ok. Han är som ett lite mer finstämt instrument som guidar mig i träningen och blir jag duktig på att lyssna går det att se hans gnällande som en fördel! Sen vet jag inget om hur han kommer utvecklas i framtiden. Att han alltid kommer ha nära till ljud är nog givet och jag försöker att alltid balansera engagemang med koncentration för att motverka att det uppkommer i fler situationer. Det känns å andra sidan onödigt att oroa sig och istället vill jag njuta av den fina lydnadshund som han faktiskt är på väg att bli!

4 Comments on “Ljud och oljud

  1. Sant! Jag föredrar att jobba så hunden får förståelse och engagemang för uppgiften, istället för att dämpa, dämpa, dämpa.

    Tror mer på “lyssna, tänk, kör” ;), och belöna hunden på ett sätt så det blir motiverad nog att fortsätta anstränga sig och fokusera.

    Men som sagt… hundar är olika, och så är vi. Det finns inga facit – bra mer eller minera bra metoder… för just oss! )

    • Ja olika lösningar till olika individer känns väldigt viktigt när det kommer till ljud! Du brukar vara väldigt duktig på att inte dämpa bort individen och det är så väldigt viktigt 🙂

  2. Så kul att se din utveckling Maria. Det har hänt så mycket under de här åren jag känt dig 🙂 . Jag gillar verkligen din inställning här och du lär dig så mycket på fina Zack. Just det här med ljud för att hunden inte förstår eller det är för svår situation tycker jag sällan är ett stort problem på sikt ändå. Inte om man har din inställning, hjälp honom! Gör så han förstår. Om vi istället blir frustrerade själva (ofta beroende på att vi kanske känner oss hjälplösa – dvs inte har en bra plan för vad vi ska göra) då blir det lätt att frustrationen sprids mellan vår hund och oss som en ond cirkel men där kommer inte du hamna för du är mycket smartare än så och kan sovra bland råden du får idag. Du kommer att bli skitbra på att “lira” i harmoni, det är jag säker på 😉 Ska bli kul att se er snart igen.

    • Tack för de fina kommentarerna Ditte!! Vi har så mycket att tacka dig för när det gäller Zacks utveckling 🙂 Och jag håller med om att det är lätt hänt att frustrationen kan gå över till föraren, jag ska inte förneka att det inte alltid är så kul med ljuden men om jag tänker som ovan tillräckligt ofta hoppas jag det löser sig med tid och träning! 🙂 Ses snart!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *