Snart dags för tävling!

Imorgon är det dags för säsongsdebut för mig och Polka. Vi ska tävla elitsök, vår tredje start i denna klass. När jag anmälde mig till tävlingen gjorde jag det mest för att det stod i kalendern att vi skulle tävla… Jag var inte alls sugen vilket nog berodde mycket på att träningen inte hade gått så bra. Tungapporteringen var en stor katastrof och skogsarbetet kändes svårt just då. Samtidigt visste jag att det kan vända och att min planering för våren var väl genomtänkt så det var bara till att blunda och anmäla!

Då vi hade det motigt ett tag i träningen bestämde jag mig för att inte oroa mig för tävlingen – känns det inte bra åker vi inte! Förra veckan vände vinden och mycket började funka igen, vi ligger fortfarande inte riktigt där i träningen som jag skulle vilja men det känns ändå helt okej. I början av veckan blev tävlingen mycket mer verklig och tävlingsnerverna gjorde sig påminda… Förra våren jobbade jag mycket med mina tävlingsnerver och då tyckte jag att det funkade ganska bra. Men hjärnan funkar precis som kroppens muskler i det att den behöver kontinuerlig träning och jag har slarvat med det senaste halvåret. Så nu när jag kände jag att jag verkligen inte ville åka och tävla hade jag lite svårt att vända de tankegångarna. Tankar som malde i hjärnan sa: Det är länge än vad jag tänkt mig till tävlingsplatsen, så jobbigt! Vi är inte riktigt klara med momenten, tänk om alla problem kommer fram! Tänk om vi inte klarar söket och måste åka hem efter 20 minuters tävlande? (och då är det ändå bättre än spåret där du kan åka ut efter en missad upptagsruta). Motståndet var påtagligt och det blev inte bättre när Zack blev dålig i magen (något han haft problem med förut) och även om det inte blev något större problem denna gång skapade en extra oro ovan på tävlingsnerverna. Fredagens terrorattentat la även det en sorglig stämning över vardagen men nu väljer jag istället att fokusera på det som jag har möjlighet att påverka själv.

Med utgångspunkt i att jag inte ville känna denna tråkiga motvilja till tävlingar plockade jag upp Jenny Wibäcks bok Starka tillsammans. Just nu känner jag att det ligger en störande känsla i bakgrunden i vardagen som påminner om att snart kommer något jobbigt att hända och den känslan är väldigt onödig. Bokens del som heter Att tävla på bästa tass passade perfekt för mig att läsa just nu. Det som jag kände väckte mest tankar var dels en övning om hur vi kan arbeta med att ändra de känslor vi har om tävling samt att fokusera på vad just denna tävling är till för (detta ska egentligen kopplas tillbaka till frågan om varför vi tränar hund överlag men det får bli ett annat inlägg).

Om vi börjar med sista delen så handlar det om att  att tydliggöra syftet med just denna tävling vilket ger ett svar på “varför utsätter jag mig för det här…” när det är dags att göra i ordning fikakorgen inför tävlingsdagen klockan halv 5 på morgonen.  För mig handlar morgondagens tävling om att testa av var vi står i träningen idag. Det är säsongspremiär och jag har egentligen inga större förväntningar på att prestera toppresultat. Vi är fortfarande nya i eliten och det är fortfarande rätt stort för mig att vi faktiskt tävlar i hösta klassen! Däremot är tävlingen viktig eftersom vi veckan efter ska på sökkurs och jag vill gärna ha med mig information från tävlingen om vad vi ska träna på under kursen. Kontentan blir att tävlingen är viktig för att ge information, det är värt att gå upp extremt tidigt och lägga en hel dag på att testa av vart vi står. Det känns lite skönt för mig att ha tänkt igenom och verkligen tydliggjort syftet för mig själv och att försöka att fokusera på det när oron tränger sig på.

Den andra delen som jag fastnade för handlar om hur vi tänker och känner inför tävling och hur vi kan jobba med att förändra det med tankens kraft. I boken finns en bra övning (sidan 47) som handlar om att fundera över vilka känslor vi upplever på tävling och vad vi istället skulle vilja känna samt hur vi skulle kunna öva oss i att få de känslorna oftare. Överlag har jag just nu inte så positiva känslor för tävlingen men jag tycker ändå det ska bli lite intressant att se hur momenten funkar på tävling. Jag känner mig nog mest av allt lite obekväm att åka så långt (vilket på något sätt gör att tävlingen känns mer viktig) och visa upp moment som kanske inte kommer gå så bra med tanke på att träningen har svajat en del. Jag skulle vilja vara än mer förväntansfull, laddad, glad och ha en mer lättsam inställning istället. I boken får vi frågan hur vi kan träna oss mentalt och praktiskt för att känna dessa eftersträvansvärda känslor oftare? Ett svar för mig är att tänka lite mer kring träningsupplägget inför tävling för att skapa en känsla av att vara mer förberedd. Det är lite sent nu men absolut något som jag kan jobba mer med inför nästa tävling. Ett annat, mer användbart svar i nuvarande situation handlar om att hitta en motkraft som hjälper mig att tänka på det som är viktigt för mig. Dels vill jag fokusera på syftet med tävlingen men även den upplevelse som jag vill ha just på tävlingen på söndag. Så när jag börjar tänka på hur jobbigt det är med tävlingen ska jag kontra med mitt mantra som jag jobbat med tidigare tävlingssäsonger: Jag ser fram mot en trevlig dag med min hund!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *