Tävlingsutvärdering

Nu har Polka och jag gjort två starter i elitsök och det är dags att utvärdera hur det har gått och vad det betyder för fortsatta träningen. Jag har lite svårt att vara helt nöjd över tävlingarna men det finns bra bitar att plocka med sig och en hel del som vi behöver jobba mycket med för att få riktigt bra.

Första tävlingen var ett test för att se hur söket funkar i skarpt läge. Det resulterade i en nia i betyg och en insikt om att vi faktiskt har ett stabilt sök även om vissa detaljer brister. Ett stort slag där hon inte riktigt kom på inkallning är det som jag tyckte var mest värt att jobba vidare på bland kommentarerna från domarna. Söket från andra tävlingen var mindre lyckat… Söket gick då sist på dagen vilket kan ha gjort Polka lite tröttare. Första hörnet var skymt av en massa träd men Polka såg ut att gå rakt ut så jag förutsatte att hon hade sökt av hörnet. När vi kommer till 200 meters-skylten inser jag att vi troligtvis missat först figgen eftersom hon fått gå hela vägen hit utan figge. Bra jobbat av Polka att inte ha en minsta tendens till frustration efter att få gå så långt utan figge men vi hade svårt att få in något bra flyt. Vi fick äntligen en figge rakt ut runt 200 meter men jag skickade alltför tätt och Polka gick nog större och större slag vilket gjorde att tiden rann ut. Sista figgen hittade hon precis när tiden tagit slut och domarna lät oss göra ett påvis så hon fick ett trevligt avslut. Det var en svår ruta för oss med nästan ingen vind och väldigt mycket vatten som Polka nog tog mer än ett dopp i… Dessutom var hon nödig och bajsade i rutan! Skönt att alla fel kom i samma tävling i alla fall! 🙂

Så vad ska vi träna på i söket? Självklart kommer det numera ofta ligga figgar i hörnen i början av rutan! Inkallningar och fokus på lite kortare slag känns även det viktigt. Att sista söket kändes så dåligt tänker jag inte riktigt hänga upp mig på. Det känns som att vi tappade rytmen och där får jag ta på mig mycket av skulden som inte riktigt var rutinerad nog att klara ut situationen. När jag insåg att vi missat en figge tappade jag lite fokus och förändrade mitt sökmönster vilket nog gjorde det svårare för Polka. Söket är verkligen en sport där det krävs en del rutin för att lära sig hantera massa olika situationer: olika terräng, svåra svängar på stigen och att kunna kombinera sin hunds styrkor och svagheter med den aktuella rutan på bästa sätt. Nyttig lärdom för matte och Polka var lika glad som vanligt så det är ingen skada skedd.

Uppletandet har gått bra på båda tävlingarna. Första tävlingen var det lite svåra förutsättningar och vi hittade tre föremål trots att jag lyckades dirigera henne till ungefär rätt punkt två gånger utan att hon fick det i näsan. Ingen fick mer än tre föremål och då var min hund den minst rutinerade i startfältet. På andra tävlingen fick vi in fyra föremål och jag var väldigt nöjd med att Polka inte fastnade på djupet  utan la mycket tid på mittenpartiet. I fortsättningen ska vi jobba lite mer på inkallningen som inte var 100% och likaså fanns det lite tendenser till problem i avlämningarna som vi kan ta tag i.

Även platsliggningarna har gått utan problem! Lydnaden däremot… Vårt största problem är att Polka tycker tävlingssituationen är jobbig och moment som sitter okej faller isär helt på tävling. De moment hon tycker är roliga (hopp, stege, metallapport, skall och till viss del tungapport) funkar ungefär som på träning. Lite extra roligt att vi har lyckats vända tungapporteringen från ett skräckmoment till ett kul moment på så pass kort tid (även om det inte är tekniskt perfekt). Momenten som hon tycker är svåra (fritt följ, inkallning, framåtsändande och kryp) blir oftast mycket sämre än på träning. Vi har haft en del strul i alla dessa moment och även om vi kommit över mycket av det på träning håller det inte på tävling. På sista tävlingen kändes lydnaden ändå bättre än den första, mycket på grund av att jag peppade henne bättre och hade en mer genomtänkt uppvärmning.

Fria följet har varit helt ok på både tävlingarna men hon sätter sig inte i första halten vilket tyder på att hon verkligen gör skillnad på träning och tävling eftersom det aldrig händer på träning. Just fria följet tror jag vi behöver träningstävla massor. Där upplever jag att vi kan få till riktigt bra utföranden på träning men att det inte överförs till tävling. Inkallningen vet jag är jobbig för henne då hon ogillar att bli lämnad så långt ifrån mig. Här tror jag vi har mer jobb att göra på träning för att göra henne mer bekväm i alla situationer. Sen behöver vi mycket kommenderingsträning på inkallningen för det tror jag vi har slarvat med och stoppet uteblir vid första kommandot mycket på grund av det. Framåtsändandet behöver bli helt stabilt på träning, eller Polka behöver i alla fall känna massor av självförtroende i detta moment för att kunna utföra det bra på tävling. Det är ett moment som man ständigt behöver kalibrera då hunden behöver en balans mellan driv framåt och tillbaka till föraren och det är svårt att få stabilt över tid. Krypträningen ändrade jag mellan tävlingarna och gick från 0 till 5 på en vecka så jag tror vi är på rätt väg men vi har mycket träning kvar att göra.

Nu kommer vi troligtvis inte tävla mer bruks på ett tag eftersom Polka kommer löpa i maj. Efter första tävlingen var jag revansch-sugen men nu känner jag att det nog vore skönt att fokusera på tävlingslydnaden ett tag. Vi kan då också lägga lite tid på att bygga mer stabilitet i framåtsändandet och krypet samtidigt som inkallningen och fria följet nog kommer stärkas av tävlingslydnadsträningen. Även om resultaten inte blev vad jag hoppats på uppfyllde jag mitt mantra (jag ser fram mot en trevlig dag med min hund) båda gångerna! Brukset är fullt med trevliga människor och det har varit riktigt mysigt att åka dagen innan och bo i husvagn på tävlingsplatsen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *