Viktigt på riktigt

Vissa inlägg tar längre tid att skriva, detta är ett av de inläggen. Det är lätt att fastna i träningsproblem och ibland lägga alltför mycket tid på att oroa sig för hundens hantering av vittringspinnar eller att sucka över tävlingsnerver. Ändå tror jag att den största mentala utmaningen varken sker på tävlingsplan eller hemma på träning, den återfinns i vardagen. För det i särklass svåraste i hundägandet är det svarta slukhål som uppstår när hunden inte mår bra.

Sen i februari har vårt hundliv förändrats en hel del och planer har ändrats om och om igen. Februari var månaden när vi upptäckte att Zack har en sjukdom som verkade ha en osäker diagnos och prognos. Nu vet vi med relativt stor säkerhet att han har en viss typ av autoimmun sjukdom och att den svarar väldigt bra på kortison. Hans immunförsvar angriper sig självt under vissa omständigheter men har vi tur kommer denna variant växa bort med åldern. Fram tills dess försöker vi undvika de triggers vi hittills har upptäckt: magproblem och hormoner. Detta har inneburit att han har kastrerats och går på ett dietfoder som funkar väldigt bra.

Igår skrämde han oss ordentligt igen. Återfall är vanligt under behandlingstiden och egentligen behöver det inte vara så allvarligt med tanke på att han svarar så bra på kortison. Samtidigt innebär ett återfall att kortisondosen höjs och det för med sig tråkiga biverkningar, en dämpad hund och massa oro. Han betedde sig inte som vanligt och blev riktigt rädd för saker som han tidigare inte reagerat på. Självklart började alla varningsklockor ringa hos oss! En fråga som uppstod i alla denna oro är hur hanterar man på bästa sätt den situation som uppstår när ens bästa vän, en familjemedlem som är helt beroende av oss, blir sjuk och mår dåligt? Jag tror inte riktigt det finns något “bra” sätt, däremot finns det säkert bättre och sämre sätt att hantera situationen. Problemet är att problemet inte går att tänka bort. Det går inte att mentalt helt förbereda sig för att hantera något som är så svårt. Det finns inga mentala verktygslådor som kan laga en skadad hund, inga tankestrategier som kan bota en allvarlig sjukdom.

Jag tror på att bryta ihop. I alla fall lite grann. Det måste få vara tillåtet att känna alla de känslor som våra fina vänner väcker hos oss. Med tanke på hur mycket glädje som de ger oss i vardagen är det inte konstigt att deras hälsoproblem påverkar oss. Alla de positiva känslor som gör att vi vill ha hundar i våra liv vänds istället till sorg, frustration och maktlöshet.  När vi står mitt bland alla dessa tunga känslor kan det vara lätt att ifrågasätta varför vi har hund när det gör så ont när de blir sjuka och när de en dag försvinner ur våra liv?

Jag tänker att det går att vända på resonemanget. Vilken ynnest det är att få vandra livets stig tillsammans med en individ som skapar så starka känslor hos oss! Vilka oerhörda känslomässiga resurser de kan framkalla med sina mjuka tassar och blöta nosar! Det är aldrig “bara en hund” – som vissa kan säga för att skapa distans, släta över obehagliga känsloyttringar eller ett försök att trösta. Att få leva nära en hund är att ha en relation som bygger på ömsesidig tillit, närhet, glädje och en förståelse som överskrider artgränser. Det är visserligen inte en relation som kan likställas med relationen till en annan människa – men det gör den inte mindre värdefull! När något som är så värdefullt för oss som relationen till vår hund riskerar att gå sönder är det inte konstigt att det gör ont.

Detta är visserligen en träningsblogg men för vårens träning med Zack har hans sjukdom varit väldigt avgörande för all planering. Många gånger har jag varit nedstämd över hur vi inte har kunnat köra på som vanligt men samtidigt finns det viktiga lärdomar att ta med sig från jobbiga perioder. När vi har en frisk hund har vi tusen planer, drömmar och mål, men med en sjuk hund finns det bara en enda sak som är viktig. Detta året handlar om att få en frisk Zack som kan leva livet fullt ut! Vad spelar det för roll när vi kommer ut på tävlingsplan (eller om vi mot förmodan inte skulle göra det alls) så länge Zack kan leva ett värdigt liv?

Perspektiv och tacksamhet är några av de lärdomar jag försöker ta med mig ur denna tunga vår. Perspektiv på att det som betyder något på riktigt är den livskvalitet som livet med hund ger oss. Tacksamhet över den tid vi får tillsammans och alla roliga saker vi hittar på ihop. Tack och lov verkar Zack må bra idag. Kanske har han blivit lite mer lättskrämd av kastreringen eller så var det en tillfällighet. För säkerhetsskull tar vi det lugnt några dagar och utvärderar innan vi vågar andas ut.

4 Comments on “Viktigt på riktigt

  1. Känner så väl igen mig i dina tankar. Att leva med sjuka hundar och bakslag gång efter gång sätter sina spår. Många gånger har jag haft lust att bara sluta med hundar – men jössus! Vad skulle livet då bestå av? För trots allt ger dom ju oss så väldigt mycket närhet, kärlek och livsglädje, roliga möten med andra människor som inte alls hade blivit av utan våra hundar. Men oron över dom när dom inte mår bra måste vi ju ta oss igenom på olika sätt. Jag har gråtit floder över mina hundar genom åren när dom mått dåligt. Hoppas nu att det redan är bättre med Zack. En extra kram till er fina grabb <3

    • Förstår att du kan relatera! Du har verkligen haft otur med dina hundar men jag hoppas verkligen det har vänt nu! Hundar är verkligen en värdefull del av livet 🙂 Kramar till er med! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *