Acklimatisera mera!

Något som jag funderat en del på i min träning tillsammans med Jinsy är acklimatisering och hur vi kan använda den på ett produktivt sätt. Acklimatisering till nya platser är inget som vi brukar inkludera i träningen eller prata så mycket om men det finns anledning att faktiskt tänka till hur vi introducerar valpar till träning i nya miljöer. Jag har valt att systematiskt jobba med att ge tillgång till miljön som en del av träningen och jag tycker det är så intressant att fundera kring så här kommer ett inlägg om acklimatisering! 🙂

Anledningen till att jag började tänka på detta var framför allt att jag såg ett webinarie via Amerikanska Fenzi dogsports academy (FDSA) om engagemang där acklimatisering var ett viktigt koncept, men också för att jag kände att jag inte riktigt visste hur jag ville lägga uppträningen för Jinsy i nya miljöer på bästa sätt. Han har generellt lätt för sig i träning och miljöer men såklart är han intresserad av omgivningen och jag ville ha lite nya verktyg för att skapa en bra grund. Denize Fenzi som skapat FDSA och höll i webinariet var väldigt noga med att acklimatisering kanske är det viktigaste steget att jobba med om vi vill öka hundens engagemang. Tanken är att hunden ska ha möjlighet att fokusera helt på träningen om den är trygg och nyfikenheten är stillad. Denize har ett helt koncept som hon delar med sig av och jag har gjort en variant av detta som passar oss.

En anledning till att jag köper att acklimatisering är så himla viktigt är min tidigare erfarenhet med Zack. När han i en period hade väldigt mycket ljud och stress i träningen en vinter tipsade min fina träningsvän Ditte Andersson om att tänka om i hur jag startade upp träningen. Istället för en vanlig uppstart med kontaktövningar gick vi runt i kort koppel och tog in miljön. Det tog till en början minst 10 min innan han kändes som att han landat i miljön och han valde att bjuda in mig till träning. Han hade en osäkerhet/stress i nya miljöer som gjorde att han inte klarade att träna förrän han acklimatiserat sig ett tag. Denna uppstart gjorde väldigt stor skillnad för vår träning och snart kunde vi korta ner tiden. Det tog mot att lägga tid på att gå runt, runt i inomhushallar som vi betalat pengar för men det gav verkligen resultat och Zack kunde prestera med mindre stress när han blev tryggare i miljön. (Tack Ditte!!)

För Jinsy är förutsättningarna helt annorlunda, han har ingen träningshistoria och känns mycket tryggare i miljöer. För honom handlar det mer om att skapa bra vanor och ge honom bästa förutsättningarna för att kunna träna med mig trots den naturliga nyfikenhet valpar har på sin omgivning. Sättet vi jobbar med acklimatisering ser ut så här: När vi kommer till en ny träningsmiljö får Jinsy undersöka den i lugn och ro. Jag väljer ett område som jag tänker att vi ska hålla oss inom och går med valpen i långt koppel. Han får kommandot “gå och kolla” och han får titta på sånt som händer runt om, gå var han vill inom området och nosa på saker som verkar intressanta. När han känner sig redo bjuder han in mig till att träna. Det gör han genom att ge ihållande ögonkontakt eller genom att engagera sig i mig, t.ex. hoppa mot mig eller göra något trix. Detta har vi tränat in hemma så han vet att vissa beteenden startar träning.

När han startar träningen gör vi enkla övningar som jag tror han klarar i den nya miljön. Vi tränar intensivt under en kort stund sen leder jag honom i en godis till en filt eller bädd som finns vid planen. Nu är det paus och ny chans för acklimatisering. Nu får han kolla runt, vädra, nosa och välja sin position så länge han är kvar på filten. För att han inte ska tänka träning direkt vänder jag mig med sidan till filten så han vet att det inte är träning just nu. När han vilat en kort stund och börjar ge mig ögonkontakt friar jag ut honom från filten och han startar träningen igen. Om miljön är extra svår kan jag även tänka mig att efter lite träning gå tillbaka till acklimatiseringsfasen så han får nosa runt lite fritt en stund till. Då kan jag använda mig av miljön som belöning genom Premack, d.v.s. jobba med mig så får du kolla av miljön sen. Detta skapar förutsättningar för att kunna jobba för den unga, nyfikna eller osäkra hunden då de får tillgång till miljön vid kontrollerade tillfällen och däremellan kan helt fokusera på träningen. Det ger också mer engagemang då hunden känner att den har kontroll över situationen och själv visar att han vill träna. Forskning har visat att om hunden känner att dennes handlingar leder till aktivitet blir den mer motiverad att utföra olika uppgifter. Med andra ord, om hunden väljer att starta träning blir träningen mer värdefull än om vi försöker tjata igång den!

Jag tycker denna metod verkligen har funkat utmärkt. Jinsy är numera rätt “dålig” på att ta tid att acklimatisera sig och startar träningen väldigt snabbt. Efterhand kommer pauserna bli färre och när vi känner oss redo kommer vi även lägga in att träna på en närliggande plan som vi inte har acklimatiserat oss i för att förbereda för tävling. Men genom att grunda med att tillåta hunden att acklimatisera sig upplever jag att jag får en väldigt trygg grund med tydlig skillnad mellan träning och paus. Vi avslutar träningen innan hunden tappar engagemang och överlåter sen kontrollen till hunden att starta upp igen. Genom att dessutom gå tillbaka till filten om Jinsy skulle tappa engagemanget kan vi start om träningen och inte väva in kedjor med felbeteenden i träningen. Filten är inget straff utan en paus och han får belöning med torrfoder för att ligga kvar. Klarar han inte att engagera sig i mig behöver jag antigen öka motivationen eller ge mer tid till acklimatisering vilket ger bra information till mig så jag tänker på hur jag lägger upp nästa pass.

Det är knappats några omvälvande metoder men för mig var det väldigt roligt att tänka lite nytt och systematiskt kring acklimatisering som en del i träningen. Det är klart att hundar som är väldigt nyfikna, osäkra eller har liten livserfarenhet känner ett behov av att kontrollera sin miljö och att inte låta dem få engagera sig i miljön kan riskera att skapa press, stress och felbeteenden. Skulle vi skapa det måttet av engagemang i hunden så den väljer bort att kontrollera sin miljö trots t.ex. en osäkerhet tror jag att det kan ge stress eftersom engagemanget inte helt tar bort osäkerheten utan den kan komma fram på andra sätt genom tugg, stress, ljud eller otrygghet i moment (dessa problem kan såklart uppstå av andra orsaker också). Om vi istället ger kontrollen till hunden skapar vi ett lugn eftersom hunden själv kan berätta när den är redo att träna och det ger förutsättningar för att kunna jobba i rätt sinnesstämning. Det ska bli spännande att se hur detta upplägg kommer att utveckla vår träning!

One Comment on “Acklimatisera mera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *