Valpträningsångest

Eftersom vi har en ung valp blir det lätt att vi pratar en hel del valpträning med folk vi möter och jag tycker mig se en trend som inte känns så rolig. Många som har valp eller unghund ursäktar sig och säger att hunden inte kan så mycket och drar sedan paralleller till unga hundar som presterar snygga moment på sociala medier eller debuterar tidigt i höga klasser.

När Zack var liten för fyra år sen minns jag att jag träffade på folk som inte tränade sina hundar alls innan ett års ålder. Det är kanske lite överdrivet åt andra hållet men idag när jag träffar andra med valpar eller unghundar säger de allra flesta något om att de inte hunnit så långt och att det är jobbigt att inte jämföra sig med andra som kommit längre. Det känns som vi har ett större kollektivt ångestpåslag i lydnadsvärlden när det gäller att få unga hundar att prestera. När fler unga hundar presterar på hög nivå skapar det en tro att det är “så det ska vara” och en hund som inte klarar samma prestation i samma ålder är sämre (och kanske behöver bytas ut?). Ridsporten är på många sätt lik hundsporten men min upplevelse är att den ligger några år före oss i utvecklingen. Det senaste decenniet har fler och fler unghäst-tävlingar skapats och numera tävlas det om championat även för hästar som är så unga som 4 år. Men nu pågår en diskussion om att hästarna stressas upp i klasserna och nytt för i år är att åldersgränsen för en häst (eller ponny) att få tävla SM i hoppning har höjts från 7 år till 8 år. Allt för att ge hästarna tid att utvecklas innan de tävlar i de stora sammanhangen. Jag säger inte att vi bör införa åldersgränser för lydnads-SM men det är ändå intressant att se vilka trender som finns i andra sporter och om vi kanske kan lära något av dem. Jag skulle hellre se fler äldre hundar som håller över tid än fler unga stjärnor på SM! Mycket för hundarnas skull men även för att förarna inte ska känna sig stressade.

Jag upplever att vi är mer benägna att jämföra oss med andra när vi har en valp. Vad är det som gör att det är känsligare än att träna med sin vuxna hund? Kan det vara så att vi ser utvecklingen i valpens tidiga liv som ett facit över vad den kommer att åstadkomma som vuxen? Lite som att ligger vi inte “i fas” kommer vi aldrig komma ikapp. Då blir det såklart en stor press på oss att se till att hänga med i andras utvecklingskurva eftersom allt annat tyder på att vår hund inte är lika bra som den hund vi ser prestera tidigt på tävlingsplanen. Det är även lätt att jämföra med andra vars hundar är x veckor äldre eller yngre för att se hur snyggt deras fria följ ser ut eller hur bra den gör dirigeringsapporteringen. Tänker vi så blir åldern ett till synes objektivt mått som kan avgöra hur framgångsrika vi kommer bli jämfört med andra.

Det är såklart ingen som vill gå och tänka så här. Alla vet att sociala medier visar en bild medan verkligheten ibland ser annorlunda ut och att det är meningslöst att jämföra med andra eftersom “varje resa ser olika ut”. Det är lätt att säga och försöka intala sig själv att vår resa får ta den tid det tar. Men det är nog djupt mänskligt att ta intryck från andra och för de flesta av oss kan det vara svårt att helt stänga av känslan av otillräcklighet när vi se valpar flera månader yngre än vår egen göra en perfekt fjärr på instagram.

För egen del känner jag just nu inte så mycket stress över Jinsys träning. Jag kan däremot tycka det känns lite jobbigt att se när hunden börjar göra fel som jag har lärt den av misstag i träningen. Rädslan att lära in fel kan ibland förstöra lusten lite i valpträning eftersom en del av det vi lägger grunden till nu kommer vara avgörande för framtiden. Men det är även den insikten som gör att jag inte är så stressad över att han kan för lite i jämförelse med andra. Jag har tänkt på de grunder jag verkligen känner är viktiga och försöker lägga mest träningstid på dem. På vår agenda står bland annat att kunna gå enkla banor (kedjor) med lite naturligt förekommande störningar, balans mellan fart och koncentration, engagemang/ belöningsutveckling, följsamhet nära/kunna jobba på avstånd och att utveckla en fungerande kommunikation i alla lägen. Jag försöker också vara försiktig med fysiskt belastande träning så det inte blir för många upprepningar av springövningar i hög fart. Jag har försökt landa i att dessa delar är viktiga att träna tidigt och att jag gör mitt bästa för att fånga upp de fel som jag får med i träningen så de inte växer sig större över tid. Jag tror att det är svårare att senare laga brister i engagemang, osäkerheter och obalans mellan energi och koncentration än detaljer i moment. Eftersom mina träningsövningar sällan gör sig lika bra på sociala medier som momentdetaljer har jag dessutom fördelen att inte ha så många att jämföra vår träning med 😉 Jag känner också en otrolig tacksamhet över hur enkel Jinsy är både i vardag och i träning vilket hjälper till att hålla fokus på här och nu. <3

Hur tänker och känner du kring valpträning? Dela gärna med dig av dina tankar!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *