Rallylydnadskurs!

Igår kväll var vi på sista tillfället av den rallylydnadskurs vi har gått under senaste veckorna. Det har varit en kurs ordnad av Therese på Dogsense och vi har fått många nya erfarenheter och bra tips med oss i bagaget!

Tanken var att Zack skulle gå kursen för att få testa på rallylydnaden och för att få träna runt nya hundar och Sookie gick kursen med husse. Tyvärr fick Zack problem med magen lagom till första tillfället och har därför missat hela kursen förutom sista tillfället. Polka har agerat som stand-in och har fått lära sig nya saker som inte varit helt enkelt för henne. Att gå runt matte på sätt som hon aldrig gjort i lydnaden var inte helt lätt för labradoren att ta in.

Det har varit en rolig och givande kurs där vi har har fått träna på olika kombinationer av skyltar från nybörjarklass och dessutom har vi träffats på flera olika platser vilket har gett hundarna nya erfarenheter. Polka har haft svårt för vissa skyltar, speciellt de som har lägganden i sig… Hon går in i en annan tanke i rallyn än i lydnaden och i denna sinnesstämning blir lägganden ännu svårare. Jag är osäker på om hon ska tävla rally så vi kanske inte kommer lägga så mycket träning på det i dagsläget men läggandena behöver å andra sidan bli bättre i alla typer av träning.

Zack mår just nu bra och vi sätter igång honom så sakta. Vi sista kurstillfället fick han vara med och gå en nybörjarbana (vissa får ingen mjukstart direkt..) och det var väldigt intressant! Vi fick många nya saker att träna på men också en del kvitton på saker som han lärt sig. Det var en svår miljö att gå in utifrån till en liten uppvärmningsyta och sen direkt in på banan. Dessutom kom det in en helt okänd hund i rummet bakom Zack när han körde sin första sträcka vilket för honom är en väldigt svår störning. Från att i princip aldrig ha tränat med skyltar till att ändå gå in och jobba på med fin attityd utan pip tycker jag var duktigt gjort av honom! Här kommer en film över den första delen av banan som båda hundarna fick testa på.

Polka har såklart lättare för hela upplägget, inte bara för att hon har gått hela kursen utan för att hon har mer liknande erfarenheter sen tidigare. Det är lätt att glömma hur mycket jobb det ligger bakom en till synes så enkel sak som att gå in i en ny miljö och fokusera på föraren! Även om Zack tittar runt en del är han lätt att få tillbaka till uppgiften. Jag funderade över skillnaderna mellan Zack och Polka när de fick testa på samma situation och samma bana. Polka behöver ha fokus för att gå in i uppgift medan Zack behöver en uppgift för att hålla fokus. Det är någon jag märkt i lydnaden tidigare där det blev väldigt tydligt hur han stördes ut när det blir “tomrum” men när han får en uppgift han är bekväm med går han i fint fokus. Det var i vilket fall en rolig kurs och det blir säkert mer rally för oss framöver!

Mer tävlingslik träning!

Jag har massor av träningsmotivation just nu och ser verkligen fram mot att våren ska anlända på riktigt! Polka är dessutom väldigt pigg och lika träningssugen som jag så det passar bra! Idag har det varit vilodag men jag har lagt lite tid att funderat kring hur jag ska göra min träning mer tävlingslik. Jag tror nämligen att det är rätt stor skillnad mellan träning och tävling för Polka idag.

Vissa saker har jag jobbat mycket med tidigare, så som ingångar på nya planer och kommenderingsträning. Det finns däremot andra saker som jag tror att jag kan bli mycket bättre på så jag ska försöka tänka lite kring hur jag kan göra för att sluta fuska och vara alltför bekväm. Vi har några övergripande saker som är viktiga att ta tag i. Som exempel är jag ganska dålig på att träna kedjor, det är inte alls lika roligt som detaljer eller enstaka moment. De brister vi har i träningen har en tendens att bli tydligare i kedjor och det är aldrig roligt att bli påmind om de saker vi inte kan tillräckligt bra vilket nog leder till att jag både aktivt och undermedvetet undviker att kedja så ofta som jag borde. Sen behöver vi jobba mer på det där med uppvärmning. Ofta gör jag en väldigt kort uppvärmning och så ser det inte ut på tävling. Jag ska testa att några pass i veckan göra en ordentlig uppvärmning och sen köra kedjor av olika längd för att testa av olika uppvärmningar.

Det finns även lite mer momentspecifika saker som är så onödiga att jag håller på med. En sådan sak som jag måste ta tag i är våra nedlägganden inför inkallningen. Ofta lägger hon sig dåligt första nedläggandet varpå jag gör om det men så blir det inte på tävling! Första nedlägget måste sitta bättre. Kampanj på lägganden (vilken i ordningen vill jag inte tänka på, Polkas armbågar gillar verkligen inte marken)!  Jag har även en hel del mer eller mindre medvetna kroppssignaler som antingen ger nerdrag på tävling eller som jag undviker att använda där. De ska såklart bort även på träning! Ingångarna, både med apporter och utan, behöver bli mer rena utan små axelvridningar som jag ibland halvt omedvetet tar till för att hjälpa henne hamna rätt (de finns även i fria följet!). Jag tror vi överlag behöver ha lite kampanj på ingångarna igen. Vi har tränat mycket tungapportering ett tag och det gör våra ingångar mycket sämre eftersom hon inte riktigt gillar tungapporten. Det går att laga bara jag lägger lite tid på det.

Här syns tydligt en typisk axelvridning som jag vill bli av med!

En hjälp som jag använt mig mycket av och som verkligen har varit effektiv i vårt fria följ är att göra många vänstersvängar eftersom det hjälper henne att hitta position bättre. Problemet blir att jag alltför sällan vänder höger eller går längre följ utan vänstersvängar och det blir en skillnad mot tävling. Vi behöver våga gå lite mer tävlingslika fria följ och belöna bra position. Jag vill ha lite mer intensitet i vårt fria följ på tävling så jag ska nog inte vara rädd att belöna upp det ordentligt ett tag, speciellt när vi har kommendering. Det är så lätt att gå in i tävlingsbubblan och låta bli att belöna när man tävlingstränar men jag försöker verkligen undvika det. Det har blivit mycket träning hemmavid ett tag men vi behöver komma ut på nya planer med mer kommendering. Förhoppningsvis kan vi få till mer tävlingslika situationer framåt och nu har vi lite inspiration till nya kampanjer!

Dirigeringsapportering – ett långtidsprojekt!

Ibland känner jag att vi tränar och tränar men tragglar mycket med samma saker, fast kanske på lite olika sätt. Dirigeringsapporteringen är ett sådant moment som jag har haft svårt att lära Polka av flera olika anledningar. Jag tror att det går framåt i det stora hela men det svajar vilt på vägen dit…

Vår första svårighet bestod i att inte springa till apporterna utan att först stanna vid konen. Det tragglade vi länge innan vi kunde gå vidare och jag får ofta gå tillbaka och påminna om konen fortfarande. För en apporteringsglad labrador är det klart att apporterna lockar mycket mer än en tråkig kon! Vi har jobbat med att jag visar platsen innan jag skickar men även med target och belöningar bakom konen. Nu tycker jag äntligen hon har börjat få förståelse för den delen. Jag har även haft svårt att lära henne skilja på rutskick och dirigeringsapporteringen även om hon inte blev inlärd med konskick till rutan. I somras började momentet se ganska bra ut och hon hade fina bågar ut till apporterna. I juni tappade hon en apport på tassen i full fart vilket hon tyckte gjorde rätt rejält ont men det blev ingen skada. Jag tror hon var mer lättpåverkad då i somras eftersom hon var skendräktig för efter det fick vi in massor av osäkerhet i momentet. Idag släpper Polka fortfarande inga apporter i farten utan kommer alltid in och lämnar dem eller saktar in och släpper försiktigt. Jag upplever att momentet är mer känsligt än våra andra moment för när vi jobbat bort det mesta av de första osäkerheterna får vi ofta in nya… Från att ha varit duktig på att aktivt välja bort mitten-apporten har hon på senaste träningarna ett fåtal gånger testat att välja den varpå jag har stoppat henne. Trots att jag belönade stoppen så tycker jag nu att hon inte har samma dragning till apporterna. Ibland har det känts som att hon aktivt valt bort apporterna och försökt leta efter alternativa uppgifter.

Det känns lite trist att ett moment som var så roligt blev så svårt för oss. Även om jag inte aktivt tänker på osäkerheterna i momentet misstänker jag att jag inte tränar det lika lättsamt som övriga moment. Jag försöker ofta läsa av henne och förklarar alltid problemen med osäkerhet, när det ibland kanske bara är att hon saknar erfarenheten att lösa vissa saker. Visst finns händelsen kvar hos henne men det finns ingen nytta i att jag hakar upp mig på det. Det var ren otur att hon slog sig så illa att det fortfarande påverkar henne men för mig är det verkligen på tiden att jag går vidare. Så, planen är nu:

1- Matte ska inte tänka mer på orsaken till osäkerheten i momentet utan acceptera var vi är idag och inte analysera detta momentet annorlunda (om ni hör mig svamla om skendräktigheter och osäkerheter får ni väldigt gärna påpeka att jag ska sluta tänka på det sättet 😉 )

2 – Gå tillbaka till grundövningar med väl synliga apporter, till en början utan mitten och därefter hjälpa henne att välja rätt genom att gå och lyfta rätt apport.

Förhoppningsvis kommer det gå ganska snabbt att få tillbaka suget på apporterna. Hon är en apporteringglad hund och om jag tränar det lätt och rätt tror jag att vi löser även denna svårighet!

Personsök med med hjälp av Tractive!

Idag har vi tränat personsök i skogarna utanför Linköping. Zack har fortsatt vila men Polka är full av energi och hennes favoritsyssla är verkligen söket. Även om hon är en ganska bra lydnadshund är det i söket som hon verkligen får utnyttja alla sina talanger och hon älskar det verkligen.

I julklapp fick Polka en Tractive som är en gps som vi fäster på halsbandet. Tanken med mojängen är att  den kopplas till en app på mobilen som visar var hunden är så att en alltid kan veta var hunden är om den springer iväg. Tractive är inte  riktigt gjord för att följa en hund i arbete men går att ställa in på ett “live-läge” så den mäter position ofta vilket gör att den går att använda för att följa en hund i exempelvis personsök. Den är inte så bra på att klara “radiomörker” eftersom den kräver uppkoppling mot mobilnätet. Men när detta funkar är den en riktigt kul sak!

Jag har testat den i skogen i två omgångar nu och tycker den faktiskt har varit lite användbar. En nackdel är att den stänger av sig efter 15 min i live-läge så någon måste hålla i mobilen och uppdatera när den stänger av sig. Vi har kört sök i ungefär samma område båda gångerna och uppkopplingen har varit lite sviktande så resultatet har varierat.

Sök 1
Sök 2

Det är lite svårt att följa hur Polka har rört sig och det hade varit önskvärt att det gått att föra in en mitt-stig men lite går att se i alla fall. Det är mycket lättare att tolka bilderna för den som var närvarande än att se dem tagna ur sitt sammanhang…! Men jag tycker att det går att se något som liknar systematik i sökarbetet men det är uppenbart att Polka inte har den rena ut-fram-in-slagen som eftersträvas i vissa kretsar. Hon söker självständigt och hittar alltid figgarna, problemet är snarare att motivera henne att göra snygga tomslag i slutet av en elitruta när hon vet att det inte finns några figgar att hämta.  Vi jobbar på det och det känns absolut som att det går framåt!

Den andra bilden visar dagens sök och vi som var med fick se många fina, raka slag och vi hade inga stora missar. Det ser ut som att vi har en del oavsökt men där måste Tractive stängt av sig för jag vet att hon var ute på ett bra tomslag där innan vi hittade tredje figgen. Några av dagens svårigheter bestod av en figge bakom ett berg som var lite svår att hitta samt att jag skickade i gammal mark mot en låda med vittring av förra hundens figge men där Polkas figge låg en bra bit bakom gömslet. Söket bestod av ca 13 skick, fyra figgar, Polka sprang ca 3,1 km och hela söket tog ca 33 minuter (inkl. påvis). Däremot vet jag att Tractiven tappade mottagningen vid några tillfällen så det är möjligt att det därför ser rätt rörigt ut på bilden. Det som jag reagerade lite på idag, och som syns även på bilderna, är att Polka ibland går ut 40 meter, slår framåt och vänder sedan tillbaka och täcker upp området bakåt. Detta gör att hon ibland kommer ut på stigen bakom mig. Det är inte ett önskvärt mönster på tävling där det ofta är svårt att se i terrängen och då svårt att veta var hunden har varit. Jag får fundera lite på hur vi kan jobba med det framåt. Vi kör ofta figgar rakt ut på djupet medan jag rör mig framåt på stigen men ändå verkar hon ta till ett annat mönster om hon inte får vittring direkt.

Jag ska fortsätta att ta med Tractive när jag kommer ihåg det så kanske jag kan utvärdera efterhand om jag lyckas få till ett litet annat mönster. Tractive är en lite kul men rätt onödig pryl med andra ord!  🙂

Vad händer under vila?

Det har varit lite sparsamt med träning på senaste veckan. Det har varit mycket annat, såväl på jobbet som i övriga livet så hundträningen har fått stå tillbaka lite. Ändå går det framåt i träningen! Speciellt Zack upplever jag gör framsteg även när vi inte tränar. Som växande unghund är han kanske i en fas där han behöver mer vila. Jag tycker att det är lite intressant är att fundera på VAD som blir bättre under vila?

Polka har nu troligtvis gått ur sin skendräktighetsfas för hon har tagit steget in i nästa fas, den mer galna och energiska fasen. Kombinerat med lite vila blir hon en väldigt… “rörlig” hund att träna. Hon är väldigt engagerad och tassarna går som små trumvirvlar. Efter dagens pass kan jag konstatera att vissa moment inte alls passar sig att vila sig i form för. Framåtsändandet till exempel blir väldigt svårt när hon behöver växla mellan att springa och gå långsamt under (en enligt henne) vääääldigt lång tid. Koncentrationen spricker helt enkelt mycket snabbare nu. Däremot är inkallningarna väldigt snabba, fotgåendet funkade bra och det gick rätt lätt att träna moment som hon ibland tycker är svåra och lite jobbiga, så som dirigeringsapporteringen och tungapporteringen. Idag tränade vi med 3 kg igen för första gången sen i somras och det gick riktigt fint (utan avlämningar än men ändå). Efter vila och skendräktighet klarar hon alltså av lite mer utmaningar mentalt men är mindre fokuserad. För min träning betyder detta att jag i nästa pass måste tänka på att hjälpa henne att hamna mer i koncentration och stadga. Dessutom måste jag byta strategi i inkallningen! Förra veckan tränade jag mest raka inkallningar eftersom hon börjat sakta ner för mycket och förvänta sig stopp men nu har hon börjat springa i 180 knyck och har inte en tanke på att stanna! På bruksets 75 metersinkallning måste hon tänkta lite på att det nog kommer ett stopp när hon springer annars hinner hon halvvägs innan både hjärna och ben hunnit reagera.

Idag kom Zack faktiskt väldigt snabbt i en bra sinnesstämning trots att han säkert var ganska laddad. Fria följet funkade riktigt bra och han klarade både viss störning och hade en hyfsad uthållighet. Väldigt intressant att det blir bättre under vila. Det kan vara så att eftersom fotgåendet är hans svåraste moment och kräver det mycket koncentration så får han bra förutsättningar när han är utvilad och har mycket engagemang. Den lilla träning vi har gjort sista dagarna har blivit framför allt fotgående så det har säkert också stärkt upp momentet lite.

Zack tränade även en del apporteringar (startklass och dirigeringsapportering) och där överraskade han med fina avlämningar. Det kampanjade vi förra veckan och det verkar ha satt sig under vilan. Det enda som var riktigt svårt för honom idag var det problem vi har haft ett tag som handlar om att han börjar spana efter saker att springa till istället för att samarbeta med mig. Samtidigt tycker jag mig se att det var något mindre av det idag än för två veckor sen och jag kan stoppa honom innan han går in i det alltför mycket. Vi gjorde även två korta kedjor där jag märkte att han blev lite splittrad så jag behöver lägga mer träning på att stärka upp transporterna mellan momenten eftersom han där har en tendens att börja spana. Zacks spanande och förväntan på att få springa till olika punkter har varit ett problem en tid och där tror jag att vi inte hade kommit tillräckligt långt för att det skulle bli bättre under vilan. Det blir fortsatt mycket kampanj på det!

 

 

Träningsdagbokens förbannelse

Jag är en skrivande människa. Vissa föredrar att prata eller att tänka genom saker men jag skriver. Det har jag alltid gjort och det är kanske ingen slump att jag hamnade i ett jobb som bygger mycket på att skriva. När var barn skrev jag något som kan liknas vid dikter, de var i alla fall på rim, men det har jag tack och lov slutat med.

Numera skriver jag om forskning och hundträning. Att skriva är för mig ett sätt att processa, att älta och att lösa. Jag tänker med ord och när de kommer på ett papper får de ny mening. Jag gör dessutom stor skillnad på att skriva på dator och att skriva för hand. På datorn skriver jag mer frikostigt medan jag känner mig mycket mer fåordig för hand. Det går nog att jämföra med att använda en digitalkamera eller en vanlig gammaldags kamera. Det kostar mer att skriva för hand vilket också gör det mer betydelsefullt. Att svamla för hand tar emot på något sätt.

En pepplapp jag skrev inför min disputation. Att ha det nedskrivet gjorde det mer verkligt för mig!

När det kommer till hundträning blir det här lite svårt. Under tre års tid har jag bloggat enbart för min egen sinnesfrid och inte brytt mig om vem som kan tänkas läsa eller om någon annan förstår. Det har varit bra på det sättet att jag har skrivit rätt mycket om kanske egentligen ganska lite. Ord kommer och jag mår bättre efteråt. Ibland har det varit ett viktigt sätt att skriva med riktiga ord (och inte bara tänka) för att acceptera omständigheter och tvingas hitta vägar framåt. Andra gånger har det varit viktigt för att hitta struktur där ingen fanns. Numera har jag valt en annan väg. Det känns kul att dela med mig mer av mina tankar men samtidigt skapar det nya problem.

Jag hade en plan. Som jag ganska ofta har. Det är däremot ganska sällan som jag håller planen vilket är rätt frustrerande. Planen var att både Polka och Zack skulle få var sin fysisk träningsdagbok med stora sidor att fylla i för varje dag. Mycket plats att älta och planera! Nu visar det sig att jag inte skriver på det sättet. Det blir korta anteckningar och jag är ändå lite frustrerad över avsaknaden av struktur och “utrymme” för eftertanke. Jag kan, teoretiskt sätt, fortsätta tänka på bloggen. Det blir inte lika städat och min vision om bloggen funkar inte riktigt så. Alternativet att skriva hundträningsdokument i word gör lite ont. Word = jobb. Så nu står jag här, med var sin träningsdagbok med 400 sidor var till varje hund och känner mig inträngd i ett hörn. Trängd av riktiga pappersblad och en hand som inte längre gillar att skriva.

Det finns ytterligare alternativ, som att skriva blogginlägg men att lösenordsskydda dem. Jag saknar friheten att svamla, att älta utan ramar och konsekvenstänk (inte för att jag gjorde det egentligen förut men möjligheten fanns!!). Kanske gör jag så och då vet ni varför. Eller så hittar jag helt andra vägar. Vi får se, men jag saknar att svamla! Tips mottages tacksamt!

The game is on!

Idag hade jag och Polka besök av vår sponsor, Marie från Dimmans hundhälsa. Det var ett mycket intressant och trevligt besök som gav oss en träningsplan för hela året och nya insikter.

Marie gick genom Polka på flera olika sätt. Till att börja med kollades vilopuls och kroppsdelar mättes både högt och lågt. Det visade sig att Polka var lite starkare på vänster sida då det var 6 mm skillnad mellan de olika sidorna på överarm och lår. Inga stora skillnader, speciellt inte på låren, men det är något jag ska ha i åtanke när jag nu sätter igång med försiktig styrketräning för att stärka upp hennes svaga sida. I lydnaden kör vi en del runda kon och vi kunde konstatera att hon väljer sin starka sida för att skjuta ifrån med och just därför blir det extra viktigt att stärka upp henne på den svagare sidan. I övrigt bedömde Marie att hon var väl musklad och rörde sig fint. Vi testade lite ruscher där Polka (efter uppvärmning såklart!) fick springa så snabbt hon kunde mellan oss när vi stod på 25 m avstånd för att få upp pulsen. Kul träning tyckte Polka och hon sprang på fint. Efter några repetitioner slog hon av något på tempot och vi avslutade då träningen. Polka flåsar nästan aldrig om det inte är så varmt så Marie gav mig lite tips om hur jag ska läsa henne eftersom hon ändå blir trött av träningen.

Efter detta kände Marie igenom Polka ordentligt och hittade lite spänningar men inget som vi behöver oroa oss för idag men information som vi tar med oss och följer upp. Jag fick en träningsplan med en mängd olika övningar som vi kan göra ibland utöver planen och ett träningsupplägg där vi fokuserar på två typer av övningar i varje fas. Vår tävlingssäsong kommer vara som intensivast under april när brukset kommer igång så planen är anpassad efter det. I en första uppbyggnadsfas ska vi börja med benmanschetter vilket framför allt ska hjälpa till att muskla upp frampartiet något. Samtidigt ska vi även köra cavaletti-övningar vilket också ska bygga lite muskler. Jag har fått en träningsbok med guidning om steg för steg vilket känns väldigt skönt! Nu blir det till att inhandla lite mer träningssaker och komma igång så sakta med träningen. Det ska bli riktigt roligt och det känns superbra att ha Marie som stöd!

Uppställning!!

Idag har vi faktiskt tränat lydnad! Det har varit rätt lite träning på senaste men jag skyller på vädret. Det är varken roligt eller vettigt att träna när planen är isbelagd. Det blev ett riktigt trevligt pass med båda hundarna!

Zack fick springa till target och göra lite dirigeringsövningar men de var mest ett hjälpmedel för att träna ett av våra fokusområden just nu: uppställningar! Zack tycker det är så himla kul att springa till olika uppgifter, oavsett om det är en kon, apport eller target! Det gör att när vi ställer upp i startposition börjar han genast leta efter saker att springa till. Detta stör mig väldigt mycket eftersom jag vill att hans första tanke ska vara att vi ska göra något tillsammans. Därför tränar vi något så basalt men svårt som att ställa upp för start! Vi har kommit en liten bit på väg men ännu har han lite fel tanke ibland. Detta passet bytte jag mellan att skicka till target, ibland med en dirigering till en annan target, och ställa upp för start och gå fritt följ. Något som jag också behöver jobba lite med är att han ska kunna lämna liggande leksaker på plan. Han har ganska bestämda åsikter om vilken leksak som är roligast så där får jag kanske tänka till lite mer så roligaste leksaken alltid är hos mig!

Just teamkänslan är något som flera kommenterat kring när det gäller att bygga en stabil grund och detta är en typisk övning som jag tycker bygger en “vi-känsla” på plan för oss. Tanken är att det blir tydligt för Zack att hans uppgift alltid är att jobba med mig fram tills att jag ger honom en annan uppgift. Han ska inte behöva ta ansvar för nästa moment eftersom han då lätt kan tycka att han klarar sig bra utan mig…!

Polka har inte tränat framåtsändande på över en vecka men idag gjorde hon sitt bästa utförande av det momentet sen i somras! Ibland funkar det att vila sig i form! Vi har fått lite tips om hur vi kan träna stilla tassar i skallet och jag har testat några av dem med blandat resultat. Det som verkar funka just nu är att jag står på avstånd med henne i koppel och gör lite stadge-övningar innan hon får skälla och att hon har belöningen under magen. Riktigt fint fritt följ också, det känns som det utvecklas fint just nu. Tyvärr filmade kameran inte mer än halva Zacks pass så det blev ingen film på Polkas träning!

Skynda långsamt

Det uppstår med jämna mellanrum mer eller mindre heta diskussioner om vad som bör och inte bör göras med en ung hund. Många gånger är det en väldigt polariserad diskussion där vissa menar på att hunden “ska få vara hund” hela första året medan andra anser att teknikträning ska påbörjas så tidigt som möjligt. Det finns såklart många reflekterande inlägg i debatten också och som relativt oerfaren hundtränare har jag funderat en del på detta ämne i relation till Zack.

Zack har saker han är väldigt duktig på och andra, ofta som har med koncentration att göra, som han fortfarande tycker är svårt. Det finns en hel del hundar, ofta border collies, som är väldigt väl framme i utvecklingen och klarar mer i tidig ålder än vad Zack klarar. Dessa hundar ser jag ofta på sociala medier på olika håll och blir förundrar över hur långt de kommit i så ung ålder. Samtidigt vet jag att vi inte skulle klara de utmaningarna ännu och jag har läst flera skräckscenarier från människor som berättat hur de har stressat sina hundar upp i klasserna med katastrofala följder.

Jag har jag tagit hjälp av några “mantran”, eller kanske snarare värderingar som jag bestämt mig för är viktiga i min hundträning som jag upprepar om jag tycker att det går för sakta fram i träningen. Jag tror att det svåraste är inte att ta sig upp i högsta klassen (även om det kan vara nog så svårt!) utan det svårast är att prestera över tid! Jag tänker att det är när hunden börjar känna igen mönstren för tävling som vi får problem och genom att grunda väldigt väl kan vi förebygga många av dessa svårigheter. Det viktigaste arbetet blir istället att grunda för momenten på ett sätt som motverkar de problem som jag tror vi kommer få i högsta klassen. Som exempel tror jag att Zacks största svårighet i inkallningen kommer bli att han kommer springa långsamt när han förväntar sig stopp och läggande, därför kommer vi fortsätta träna mest raka inkallningar för att verkligen befästa den delen. Zack har för övrigt väldigt lätt för att lyssna samtidigt som han springer och har rätt lätt för snygga stopp så därför känns inte det viktigt att träna tidigt även om det är kul att träna svårare saker än raka inkallningar!

En annan sak som jag också tycker är viktigt är att låta Zack växa klart innan jag belastar hans kropp med för mycket fartig träning. Vi har först senaste två månaderna börjat köra runda och fartmoment har inte tidigare varit centrala i vår träning just för att inte slita på en kropp som inte är helt klar. Eftersom det inte heller är där som våra svaga punkt ligger är jag inte stressad över det även om det vore kul att träna mer flashiga konskick och snabbare fart till rutan. Jag tror det lönar sig på sikt att ta det lite lugnt första tiden eftersom många delar i lydnadsträningen kan vara väldigt slitsamma på t.ex. tår.

Jag tänker även på att försöka vara så lyhörd mot min hund som möjligt och att faktiskt jämföra lite med Polka. Våra fina labrador har många bra kvalitéer men jämfört med Zack går det inte att säga att hon är snabblärd. Jag tror det tog mig månader att lära henne sitt-ligg på 5 meters avstånd i början av vår karriär och det berodde inte bara på mina brister som hundtränare. Polka kräver många repetitioner på det som hon ska göra men när det väl sitter kan hon det bra. Zack är väldigt snabb i huvudet och det är häftigt att träna en så lättlärd hund! Samtidigt är det lätt att skynda lite för fort fram och inte ge honom tillräckligt med repetitioner för att verkligen befästa beteendet. För att undvika detta brukar jag tänka på hur många repetitioner jag tror Polka skulle behövt och sätta detta i relation till Zack och se till att han faktiskt hinner få en ordentlig förståelse för beteendet innan vi går vidare. Tillsammans med detta försöker jag läsa honom så gott jag kan och vara lyhörd för såväl gnäll som små detaljer. En liten detalj så som en gäspning när jag lämnar honom för inkallning eller att han blir lite långsam i en ingång med apporten säger ofta att han tyckte det var lite svårt och att det krävs mer träning på dessa saker.

Det är svårt att säga om detta är det optimala sättet att grunda med Zack, det finns säkert mycket som en mer erfaren tränare skulle gjort annorlunda. Samtidigt har jag duktiga människor i min närhet som hjälpt mig mycket och jag tror att vi har något bra på gång om jag låter det ta tid!

 

Flow i hundträning

Jag har alltid fascinerats av det som kallas “flow”, ett tid- och rumlöst tillstånd som vi ofta eftersträvar när vi gör det vi tycker om. En av de saker som jag tycker är så spännande med flow är att det inte riktigt går att greppa, ändå är det något som vi alla har upplevt. Vad innebär det att ha flow i hundträningen?

Jag läser en bok, till och från i alla fall, som handlar om mindfulness och prestationspsykologi (Gardner och Moore, 2007). I denna bok presenteras lite olika definitioner av flow och det beskrivs med ord som: the merging of action with awareness, seemingly automatic body movement, lack of awareness of thoughts and feelings, and heightened external awareness. Det kanske går att översätta till något som liknar en frånvaro av interna tankar och känslor tillsammans med automatiska kroppsrörelser och en medvetenhet fokuserad på uppgiften. Vår medvetenhet blir så starkt kopplat till det som händer i situationen att vår självmedvetenhet, tidsuppfattning och allt annat trängs undan. Vi blir ett med uppgiften. Det är väldigt svårt att sätta ord på och det kanske även upplevs lite olika för olika människor.

När jag höll på med ridning innan hundarna kom med i bilden upplevde jag flow ganska ofta tillsammans med mina hästar. Kanske var det lättare genom den starka fysiska koppling som blir mellan ryttare och häst. Jag minns verkligen hur jag kunde rida an mot ett hinder och känna fyra galoppsprång ifrån hindret att vi ligger lite kort men att jag bara behövde känna känslan “kort” – resten skötte sig självt! Min kropp reagerade på min känsla genom att flytta tyngdpunkten något varpå min häst agerade utifrån denna lilla signal och kortade sina språng så anridningen blev perfekt. Det var så otroligt häftigt att rida utan att reagera! Att kunna svänga utan medvetna tygeltag. Det var verkligen merging action and awareness – känslan, kroppen och hästen agerade sömlöst tillsammans.

En nostalgisk bild från en hopptävling någon gång sent 90-tal. Hästen heter Youngblood och vi tävlade en hel del hoppning tillsammans.

I hundträningen har jag inte haft alls samma typ av flow. Jag kan ofta stänga ut omvärlden och verkligen gå in min uppgift men den där verkligen sömlösa kommunikationen med hunden har jag inte riktigt på samma nivå. Kanske handlar det mest om erfarenhet för jag får det oftare nu än förut. Frågan är om det går att medvetet jobba på att få mer flow i hundträningen? Gardner och Moore har samlat forskning kring ämnet och enligt dem är det möjligt! Forskning har visat att en person som presterar på topp (och oftare upplever flow) använder framför allt sin högra hjärnhalva och har en låg nivå av verbal-lingvistisk aktivitet. Wikipedia säger: “Högra halvan står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, bildförmåga, formkänsla, igenkänning av ansikten, tolkning av ansiktsuttryck och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt.” Det innebär att de som presterar på topp tänker mer i bilder och använder framför allt sin kreativa sida! En intressant aspekt relaterat till detta är också att oro skapar mer kognitiv aktivitet (vi tänker mer) men vi tänker mindre i bilder och har färre automatiska kroppsrörelser.

Vi ska alltså oroa oss mindre och vara mer kreativa! Hur ska då detta gå till? Kanske kan vi faktiskt skapa bättre förutsättningar för mer flow genom att träna mer till musik och försöka tänka mer i bilder? Gardner och Moore driver ett eget koncept och menar att det går att lösa med hjälp av mindfulness då detta stimulerar just ett mer visuellt tankesätt och hjälper oss att fokusera på omgivningen snarare än de inre tankarna och känslorna. Jag är övertygad om att de har en poäng här men då ska sägas att jag sedan innan jobbat en del med mindfulness och tycker det är ett värdfullt arbetssätt. Det jag gillar med mindfulness är att det hjälper mig att fokusera på det som är meningsfullt och hantera tankar på ett hjälpsamt sätt. Jag tror det går att väva in även i hundträning på olika vis, men jag behöver fundera lite mer kring hur… 😉