Ljud och oljud

När Zack hamnade hos oss dröjde det inte länge innan hans mer högljudda sida gjorde sig hörd. Det skälldes för allt! Om han var hungrig, trött, hade tråkigt, om golvet var för hårt eller gräset för grönt skulle det klagas med gäll stämma. Detta skällande har i princip gått över med ökad ålder även om han fortfarande kan bli djupt förolämpad om vattenskålen skulle stå tom några sekunder då sånt absolut inte får gå omärkt förbi.

I början var han helt tyst i träningen men det gick ganska snart över och gnällandet kom smygande lite här och var. I början jobbade jag mycket med engagemangsövningar eftersom han inte var så motiverad och jag fick väldigt mycket hjälp av duktiga Ditte Andersson som coachade oss med precis det vi behövde.  Efterhand blev det tydligt att träningen handlar mycket om att hitta en balans mellan motivation och koncentration. I perioder har det varit väldigt svårt och några månader i höstas hade vi väldigt mycket gnäll i träningen. Av en del fick jag tips att lugna honom och inte fokusera på fart (det kommer!) men det löste inte våra problem med gnällandet. Just i den perioden hade jag förmånen att gå en kurs hos Diana Samuelsson som tydligt satte fingret på vårt problem och visade att ljuden försvann med förståelse och motivation för uppgiften. Vi började leka mer igen och försöka få fram mer fokus på uppgiften istället för att han ska tänka på hur svårt det är att göra rätt. Istället för att dämpa jobbade jag med engagemang och fick en hund som inte bara var tyst utan hade riktigt fina utföranden.

I dagsläget gnäller Zack av frustration och det betyder oftast att jag gjort träningen för svår. Det ger mig viktig information om vad jag ska stärka upp så han får mer självförtroende och motivation för uppgiften för då försvinner ljuden.  Gnällandet är bara ett symptom på att han har fel känsloläge och jag jobbar egentligen aldrig med ljudet utan med att förstå vad som blir fel. I filmen nedan ljudar han på andra sträckan av fritt följ och det tror jag går att förklara rätt enkelt. Han var för dåligt uppvärmd för att gå in i denna hall och köra ett fotgående och han tyckte det var för svårt att gå rakt mot hundarna bakom staket (nu hörs inte hans gnäll men däremot hörs Polkas klagan i bakgrunden). Efter den sträckan blir det bättre och ljuden återkommer först i slutet där han låser sig på apportbocken när han ska göra hoppet (kom inte med på film).

Det är flera delar som inte blir perfekta i filmen. Vissa saker, så som avslutet i inkallningen, är ett utfall av att jag har tränat för lite på hela moment. När jag tänker efter så har det nog blivit så att jag ofta belönar stadga eller fart men sällan avslut (det jobbar jag på att ändra!). Men detta tar han inte som något större svårighet eftersom han inte förstår att det blev fel och därför kommer inget gnäll där. Det är först när han förstår att han inte bör göra det som ligger naturligt för honom som ljuden kommer. I sträckan mot de andra hundarna hade han säkert velat slippa gå så rakt mot dem eller så nära. När det gäller apportbocken i slutet så gillar han apporten och hade svårt att utföra andra uppgifter när han fortfarande tänkte på den. Han blir splittrad i tanken men kämpar ändå på och försöker verkligen göra rätt! I dessa lägen är det viktigt att jag i framtida träning stöttar upp honom så han blir mer trygg och motiverad att fullfölja sin uppgift.

Idag tänker jag att vi faktiskt inte har problem med ljud i träningen. Jag försöker till och med vara tacksam över att gnällandet finns där och gör mig uppmärksam på nyanser i hans sinnesstämning. Med Polka har jag nästan aldrig problem med ljud men istället har jag i flera fall tränat henne i helt fel sinnesstämning vilket har gett problem i momentet på sikt. Vårt kryp är ett sådant moment där hon legat alltför högt i energi vilket har gjort att hon på tävling ofta blir alltför hög på grund av lite extra stresspåslag i den situationen. Just sinnesstämning i ett moment är dessutom rätt svårt att ändra så det har tagit (och tar fortfarande) väldigt många träningstimmar i anspråk. Med Zack kommer jag förhoppningsvis inte gör det misstaget (lika ofta) eftersom han snällt berättar att något inte är ok. Han är som ett lite mer finstämt instrument som guidar mig i träningen och blir jag duktig på att lyssna går det att se hans gnällande som en fördel! Sen vet jag inget om hur han kommer utvecklas i framtiden. Att han alltid kommer ha nära till ljud är nog givet och jag försöker att alltid balansera engagemang med koncentration för att motverka att det uppkommer i fler situationer. Det känns å andra sidan onödigt att oroa sig och istället vill jag njuta av den fina lydnadshund som han faktiskt är på väg att bli!

Att bryta en känsla

Ambitionen var på topp inför dagens pass. Vi var utvilade, uppvärmda och jag hade en plan! Problemet med planer och hundar är att de inte alltid passar ihop. Idag var en sådan dag.

Tanken var att köra ett pass lydnad med både Zack och Polka på baksidan av huset och husse tränade med Sookie på framsidan. Jag hade lagt upp en plan för vilka moment vi skulle träna och ungefär hur. Zack skulle börja med följsamhet/fritt följ eftersom han tycker det är lite svårt och behöver all energi till detta. Jag har nog inte hittat det optimala sättet att värma upp honom för han började tidigt ljuda och blev sen väääldigt störd av husse på andra sidan huset. Han lämnade mig mitt i övningar flera gånger för att ställa sig och titta mot framsidan och när han väl jobbade var det en hel del pip. Han fick några time out (han får gå och lägga sig och vila när han helt går ur träningstanken) och mycket fokus-övningar men han kom ändå inte i rätt läge för mina planerade övningar. Dessutom hade labben tappat all stadga och skulle helt plötsligt blanda sig i all träning vilket gjorde mig milt (eller ja hyfsat) irriterad. Hon skyller allt på alla de 24 valparna som hon tror sig ha i magen som alltid sätter snurr på hormonerna så här års.

Oavsett i vilket modus Zack var så kan vi säga att jag inte var i rätt sinnesstämning vid det här laget. För ett år sedan hade jag en liknande situation på brukshundsklubben med Polka.  Jag hade en plan för vad vi skulle göra medan  Polka var i helt fel sinnesstämning och var spökig på grund av skuggor och hormoner. Då kämpade jag på och höll fast vid min plan för det var ju en bra och genomtänkt plan!!! Det slutade med att vi fick lägga veckor på att reparera vårt fria följ eftersom Polka kan bygga på sig en del osäkerheter i samband med skendräktigheten. Idag hade jag mer sinnesnärvaro och lyckades trots min kära plan tänka om. Zack fick lägga sig och vänta och jag tog mig en funderare på hur jag skulle lösa detta. Under någon av alla de kurser jag gått har jag fått tipset att gå ut och träna när vi är som sämst just för att lära sig göra det bästa av en mindre bra utgångspunkt. Jag tycker att det är en rolig utmaning att jobba med istället för att fastna i att tänka på allt som är svårt.  Den tanke hjälpte mig att släppa all irritation och tänka konstruktivt istället.

Hur som helst valde jag att köra apportering istället, ett moment som Zack har lätt för och vi behöver träna på ingångarna med föremål för att befästa det bättre. Det blev ett fint utförande och han fick även träna på att inte springa efter kastad apport eftersom det kan vara minst lika svårt… Resten av passet blev riktigt trevligt och båda hundarna skötte sig fint. Polka fick framför allt köra framåtsändande och hon kom ihåg att både sakta av och gå sakta med lite hjälp. Vårt största problem där är nog faktiskt att hon har för mycket tanke hem till mig i saktagåendet vilket gör att hon svajar och kan stanna till. På sista tiden har jag kört mycket utlagd belöning i slutet av sträckan för att stärka upp dragningen framåt men det kan vara så att det krävs många repetitioner för att bryta detta mönstret eftersom vi inte har löst problemet än. Många långa saktagåenden ligger i träningsplanen nu, woho! vad kul, eller nått. En liten kedja fick hon också göra och och vi startade upp skall-träningen igen. Fina utföranden men i skallet behöver vi få mer stilla tassar.

Senare i passet fick jag till riktigt fina skiften under gång och lite fritt följ med leksak under armen med Zack. Lärdomen av detta pass är att jag behöver hitta en annan uppvärmning. Mer springmoment i början och lägga följsamhet i mitten av passet. Likaså behöver jag tänka om när det blir så svår störning och ha några lämpliga övningar redo som både skapar engagemang men också fokus så han inte börjar gnälla.

Mål för 2017

15433791_10154350073688237_7687363105490009115_n

Gott nytt år!!! Det är redan 2017 och dags att planera för kommande året. Nu har jag två hundar att planera för och det känns väldigt roligt! Som vanligt kommer jag blanda resultatmål och träningsmål eftersom de fyller lite olika uppgift. Resultatmålen är en avstämning av hur träning och tävling funkar och hjälper upp motivationen. Träningsmålen påminner mig om vad jag ska tänka på under träning och ser till att jag utvecklas som hundtränare. Oftast är det träningsmålen som känns viktigast även om de är svårast att mäta.

15726530_10154346795533237_4423461986400419471_n

Zack

  • En större trygghet och fokus på mig omkring okända hundar – detta är Zacks viktigast mål för året. Dels för att hans problem med andra hundar skapar svårigheter i vardagen och för att det påverkar träningen väldigt mycket.
  • Stärka upp en bra balans mellan motivation och fokus- Detta är ett träningsmål som jag alltid måste ha i åtanke eftersom Zack behöver mer motivation för att klara störningar samtidigt som vi måste balansera så han inte börjar ljuda. Speciellt viktigt i nya eller störiga miljöer.
  • Träna vallning – antingen gå kurs eller på annat sätt få till lite regelbundenhet och hitta ett lugn så vi slipper skällandet i närheten av fåren…
  • Uppflytt ur startklass! Årets enda resultatmål. Jag tror att vi kan fixa det om vi får till mer uthållighet och störningstålighet. Annars får det vänta ytterligare ett år. Eller så kommer vi ännu längre… Momenten kommer inte vara problemet utan det är allt annat runt tävlandet som ska funka innan vi går ut och tävlar.

Polka

  • Fysträna mer! Med hjälp av vår sponsor, Dimmans hundhälsa, ska vi göra ett bra upplägg som ger oss förutsättningar att prestera på årets tävlingar och undvika skador.
  • Tänka på att lägga upp träningen på ett sätt som passar Polkas sinnesstämning med tanke på hennes hormonsvängningar i samband med löpen. Det är viktigt för mig att tänka på att inte skapa osäkerheter men ändå våga träna på det som är lite svårare under dessa perioder just för att stärka upp våra svaga sidor extra mycket.
  • Träna mer kedjor!!!
  • Bli ännu bättre på att tävla genom att tävla mer och jobba med mental träning.
  • Ta cert i söket – får vi lydnaden att funka ska vi klara det.
  • Starta klass 3 i lydnaden med bra känsla!

Maria

  • Strukturera träningen bättre!
  • Skapa en mer hållbar vardag med balans mellan jobb, (mycket) hundträning och allt annat i livet.

Oavsett hur det går med målen tror jag vi kommer få ett spännande och intressant 2017!

Hej världen!

I snart tre år har jag bloggat (på annan adress) men nu ska jag försöka strukturera om hundträningen lite och tänker då passa på att ändra mitt bloggande samtidigt. Från att ha skrivit enbart för mig själv kommer jag nu försöka skriva inlägg som fler faktiskt kan förstå, lite mindre detaljnördigt men kanske ändå lite intressant för både mig och omgivningen. Det kommer fortfarande vara en hundträningsblogg där jag reflekterar kring träning och tävling om än på ett mer inbjudande sätt.